Jag har haft en underbart trevlig julledighet med mina nära och kära.
Var hemma i Småland under julhelgen. Firade jul hos moster Anne i Åkersände.
Juldagen var en riktigt slappedag framför TVn. (Kollade upp lite skolgrejer samtidigt eftersom det ändå är så intressant)
Under annandagen åkte vi hem till Halmstad igen.
Var hos Solbritt på söndagen. Där var även Elli och Sam. Det är inte speciellt ofta nuförtiden som vi ses. Verkligen trevligt att träffas. Hade en kul eftermiddag och kväll där.
Nu ska de flytta igen. Men det blir närmre den här gången.
Fast roligast vore det så klart om de kunde flytta till Halmstad och sedan bli kvar här.
I dag var jag i skolan igen och pluggade ihop med Carola. Var lite plågsamt att stiga upp så tidigt annars känns det bra. Även om det är ett superintressat område så vore det skönt att bli klar med projektarbetet och få VG på det så klart.
Har så mycket annat jag vill och måste göra.
måndag, december 28, 2009
onsdag, december 16, 2009
Måste göra något åt mitt liv
Jag är inte nöjd med mitt liv.
Det är ensamt och tomt.
Jag är fylld med sorg och saknad.
Men jag vet inte vad det är jag behöver...
Jo det vet jag.
Jag behöver ett riktigt liv.
Jag behöver vänner, riktiga vänner.
Fast då krävs det att jag förändras.
Inte bara med det rent praktiska utan på insidan också.
Jag är nog fylld med hat och besvikelse också.
Borde göra en verksamhetsplan för 2010 över mitt liv också. Den verksamhetsberättelsen skulle vara intressant att läsa årsskiftet 10/11.
Men vem ska granska den?
Det är ensamt och tomt.
Jag är fylld med sorg och saknad.
Men jag vet inte vad det är jag behöver...
Jo det vet jag.
Jag behöver ett riktigt liv.
Jag behöver vänner, riktiga vänner.
Fast då krävs det att jag förändras.
Inte bara med det rent praktiska utan på insidan också.
Jag är nog fylld med hat och besvikelse också.
Borde göra en verksamhetsplan för 2010 över mitt liv också. Den verksamhetsberättelsen skulle vara intressant att läsa årsskiftet 10/11.
Men vem ska granska den?
onsdag, november 18, 2009
Riksdagen nästa...
I morgon ska jag till riksdagen det ska bli så roligt!
Jag har inte varit där tidigare.
Se min framtida arbetsplats som det var någon kompis som sa.
Vore häftigt om jag blir invald i riksdagen någon gång i framtiden.
Men nu är mitt nästa mål att bli invald i den lokala politiken. Kommunfullmäktige eller Regionfullmäktige/Landstingsfullmäktige.
Jag måste få mer erfarenhet av att paraktisera politik i verkligheten.
Fast ibland tvivlar jag på att jag är rätt person. Jag har inte hittat min grej ännu, det där speciella som JAG är duktig på. Kanske finns det inget jag har som speciallitet.
Jag har inte varit där tidigare.
Se min framtida arbetsplats som det var någon kompis som sa.
Vore häftigt om jag blir invald i riksdagen någon gång i framtiden.
Men nu är mitt nästa mål att bli invald i den lokala politiken. Kommunfullmäktige eller Regionfullmäktige/Landstingsfullmäktige.
Jag måste få mer erfarenhet av att paraktisera politik i verkligheten.
Fast ibland tvivlar jag på att jag är rätt person. Jag har inte hittat min grej ännu, det där speciella som JAG är duktig på. Kanske finns det inget jag har som speciallitet.
Könsroller
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6142361.ab
Min kommentar på artikeln:
Jag anser att vi ska sudda ut skiljelinjen mellan de båda könen. Sluta upp med att vara man eller kvinna och bara vara människor.
När man pratar om könsroller så förstäker man skillnaden mellan könen. Då säger man att det är skillnad på män och kvinnor. Jag tror inte att det finns några skillnader mellan män och kvinnor mer än precis fortplantningsorganen. Resten lär vi oss.
Jag är för ett könsneutralt samhälle där vi bara är människor.
Är det så att män känner sig utrotningshotade inom familjeområdet kan ju män ta större ansvar.
Dessutom tror inte jag att kvinnor i dagens Sverige är så fria från män som det framstår i artikeln.
Läste så sent som häromdagen att kvinnor som skiljer sig får det sämre än män som skiljer sig.
Sverige är inte ett jämställt land. Men skulle kunna bli det.
Min kommentar på artikeln:
Jag anser att vi ska sudda ut skiljelinjen mellan de båda könen. Sluta upp med att vara man eller kvinna och bara vara människor.
När man pratar om könsroller så förstäker man skillnaden mellan könen. Då säger man att det är skillnad på män och kvinnor. Jag tror inte att det finns några skillnader mellan män och kvinnor mer än precis fortplantningsorganen. Resten lär vi oss.
Jag är för ett könsneutralt samhälle där vi bara är människor.
Är det så att män känner sig utrotningshotade inom familjeområdet kan ju män ta större ansvar.
Dessutom tror inte jag att kvinnor i dagens Sverige är så fria från män som det framstår i artikeln.
Läste så sent som häromdagen att kvinnor som skiljer sig får det sämre än män som skiljer sig.
Sverige är inte ett jämställt land. Men skulle kunna bli det.
Lesbiskaföräldrar
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6142407.ab
Om det är så att två kvinnor är minst lika bra föräldrar som en av varje kön tycker jag det är JÄTTEBRA!!!
Det viktiga är inte vilket kön man har utan hur man tar hand om sina barn och hur man uppfostrar dem. Dessutom har homosexuella par störe press på sig att vara bättre föräldrar.
Medans heterosexuellaföräldrar kan behandla sin barn som skit, fast det tycker många är mer okej eftersom de är naturliga familjer.
Om barn till homosexuella blir illa behandlade av samhället, andra barn och föräldrar beror det på sådana som personer som sänder ut negativa signaler till folk i din om givning.
Det är inte de homosexuellas fel om deras barn får det jobbigt i samhället det beror på hur andra människor behandlar dessa barn.
Dessutom blir även "heterobarn" illa behandlade ute i samhället....vems fel är det?
Jag anser att det är själviska, tångsynta och rädda människor som inte vågar se att alla människor är lika mycket värda. De lär sina barn och andra i deras omgivning att bli onda elaka människor. De lär sina barn att trycka ner andra och behandla andra illa.
Det gäller inte bara barn till homosexuella utan även, invandrare, tjejer, handikappade och många fler "grupper" i samhället.
Om det är så att två kvinnor är minst lika bra föräldrar som en av varje kön tycker jag det är JÄTTEBRA!!!
Det viktiga är inte vilket kön man har utan hur man tar hand om sina barn och hur man uppfostrar dem. Dessutom har homosexuella par störe press på sig att vara bättre föräldrar.
Medans heterosexuellaföräldrar kan behandla sin barn som skit, fast det tycker många är mer okej eftersom de är naturliga familjer.
Om barn till homosexuella blir illa behandlade av samhället, andra barn och föräldrar beror det på sådana som personer som sänder ut negativa signaler till folk i din om givning.
Det är inte de homosexuellas fel om deras barn får det jobbigt i samhället det beror på hur andra människor behandlar dessa barn.
Dessutom blir även "heterobarn" illa behandlade ute i samhället....vems fel är det?
Jag anser att det är själviska, tångsynta och rädda människor som inte vågar se att alla människor är lika mycket värda. De lär sina barn och andra i deras omgivning att bli onda elaka människor. De lär sina barn att trycka ner andra och behandla andra illa.
Det gäller inte bara barn till homosexuella utan även, invandrare, tjejer, handikappade och många fler "grupper" i samhället.
söndag, november 15, 2009
Könsmaktstrukturen är ett stort problem
Könsmaktstrukturen är ett stort problem.
Vi är alla så vana vid att leva efter manliga normer som "alltid" har funnits att vi inte reagerar över vad som händer runt omkring oss.
Vi tror att det är så det måste vara. Fast det är fel.
Vi föds inte som män eller kvinnor det är något vi blir. Något vi lär oss från det att vi föds.
Eftersom det är inlärda vanor så kan vi också ändra våra vanor.
För jag tror att både män och kvinnor skulle må bättre av att slippa alla könsrelaterade "måsten".
Män tvingas också till roller som de inte alltid vill ta på sig tror jag.
Det är inte bara kvinnor som har en stor tyngd att bära.
Fast det kvävs att både män och kvinnor börjar tänka om i nya banor.
Kvinnor måste låta män sköta traditionella kvinnoområden, som hemmet, barn och så vidare på sitt eget sätt och inte vara där med pekpinnar hela tiden och tala om hur det rätta sättet är.
Män måste i sin tur låta kvinnor göra sådant som traditionellt varit manligt och fortfarande är.
Men framför allt måste man ändra saker på högre nivå.
Från politiskt håll.
Vi är alla så vana vid att leva efter manliga normer som "alltid" har funnits att vi inte reagerar över vad som händer runt omkring oss.
Vi tror att det är så det måste vara. Fast det är fel.
Vi föds inte som män eller kvinnor det är något vi blir. Något vi lär oss från det att vi föds.
Eftersom det är inlärda vanor så kan vi också ändra våra vanor.
För jag tror att både män och kvinnor skulle må bättre av att slippa alla könsrelaterade "måsten".
Män tvingas också till roller som de inte alltid vill ta på sig tror jag.
Det är inte bara kvinnor som har en stor tyngd att bära.
Fast det kvävs att både män och kvinnor börjar tänka om i nya banor.
Kvinnor måste låta män sköta traditionella kvinnoområden, som hemmet, barn och så vidare på sitt eget sätt och inte vara där med pekpinnar hela tiden och tala om hur det rätta sättet är.
Män måste i sin tur låta kvinnor göra sådant som traditionellt varit manligt och fortfarande är.
Men framför allt måste man ändra saker på högre nivå.
Från politiskt håll.
lördag, november 14, 2009
Las är hjälten
Den 27 juni skrev Marie Axtelius, regionchef hos Företagarna en debattartikel med rubriken ”Las är boven”. Hon menar att Las är ett arbetsmarknadsproblem för unga, gamla, invandrare och småföretagare – ja, i stort sett för samtliga aktörer på arbetsmarknaden. Att det i lågkonjunktur råder allmän arbetsbrist – oavsett lagar – tycks knappast föresväva henne.
Mest tycks Axtelius ömma för ungdomarna. Hon skriver att ” deras äldre arbetskamrater, behåller sina jobb i kraft av längre anställningstid”. Hon missar en liten parentes; på en totalt oreglerad arbetsmarknad är det knappast den med minst erfarenhet och minst förvärvad kunskap som får behålla jobbet då det är dags för uppsägningar. Las är i själva verket bra för ungdomar; med hjälp av anställningsskyddet får de en chans att få ett mer långsiktigt jobb.
Att äldre inte ”vågar byta jobb” sägs bero på att de inte vill ”förlora sin ”köplats’” - men också här glöms den svages plats på en oreglerad marknad bort. Det är inte lika intressant att anställa någon som har färre år kvar i arbetsför ålder som någon som har fler år. Axelius talar också om försämrade pensioner för denna grupp, men den som inte har chansen att arbeta de sista åren av sitt yrkesliv får knappast någon lysande pension. Finns en önskan om att byta arbete byter man arbete. Behovet av en trygg anställning är dock större när pensionsåldern närmar sig – och där är Las sannerligen hjälten!
Det kanske allra märkligaste påståendet iAxelius debattartikel är att Las leder till svårigheter att behålla ”personer med invandrarbakgrund”. Detta är ju direkt befängt! Det vore lättare att göra sig av med personer utan saklig grund – till exempel på en rasistisk sådan - om Las inte funnes, inte svårare.
Trygga anställningsvillkor är en svensk företeelse vi bör vara stolta över. Skyddet finns för de svaga grupperna som Axelius påstår att det skulle drabba.
”Ta bort krånglet” genom att lära ”60 procent av företagen med 20-49 anställda” som har ”haft problem med Las” vad lagen handlar om och om hur okrångligt det egentligen är. (Då kan vi börja ”lita på företagarna”.) Inse att ”riskvilligt kapital” redan finns bland företagare, men att detta bör regleras så att det inte drabbar Axelius skyddslingar bland arbetstagarna.
Skapa ”framtidstro i landet” på trygghetens grunder – inte på en skakig börs som raserar en hel värld när bostadsmarkanden i USA går dåligt. Vi lever i en värld som behöver mer – inte mindre – trygghet, och där är Las hjälten – inte boven!
Paul Liljencrantz (V), ordförande, Halmstad
Carina Rosshed Renkert (V), vice ordförande, Halmstad
Maria Johansson (V), Halmstad
Magnus Bellmyr (V), Halmstad
Paulina Lundkvist (V), Halmstad
Trygga anställningsvillkor är en svensk företeelse vi bör vara stolta över .
Från Hallandsposten 20090707
Mest tycks Axtelius ömma för ungdomarna. Hon skriver att ” deras äldre arbetskamrater, behåller sina jobb i kraft av längre anställningstid”. Hon missar en liten parentes; på en totalt oreglerad arbetsmarknad är det knappast den med minst erfarenhet och minst förvärvad kunskap som får behålla jobbet då det är dags för uppsägningar. Las är i själva verket bra för ungdomar; med hjälp av anställningsskyddet får de en chans att få ett mer långsiktigt jobb.
Att äldre inte ”vågar byta jobb” sägs bero på att de inte vill ”förlora sin ”köplats’” - men också här glöms den svages plats på en oreglerad marknad bort. Det är inte lika intressant att anställa någon som har färre år kvar i arbetsför ålder som någon som har fler år. Axelius talar också om försämrade pensioner för denna grupp, men den som inte har chansen att arbeta de sista åren av sitt yrkesliv får knappast någon lysande pension. Finns en önskan om att byta arbete byter man arbete. Behovet av en trygg anställning är dock större när pensionsåldern närmar sig – och där är Las sannerligen hjälten!
Det kanske allra märkligaste påståendet iAxelius debattartikel är att Las leder till svårigheter att behålla ”personer med invandrarbakgrund”. Detta är ju direkt befängt! Det vore lättare att göra sig av med personer utan saklig grund – till exempel på en rasistisk sådan - om Las inte funnes, inte svårare.
Trygga anställningsvillkor är en svensk företeelse vi bör vara stolta över. Skyddet finns för de svaga grupperna som Axelius påstår att det skulle drabba.
”Ta bort krånglet” genom att lära ”60 procent av företagen med 20-49 anställda” som har ”haft problem med Las” vad lagen handlar om och om hur okrångligt det egentligen är. (Då kan vi börja ”lita på företagarna”.) Inse att ”riskvilligt kapital” redan finns bland företagare, men att detta bör regleras så att det inte drabbar Axelius skyddslingar bland arbetstagarna.
Skapa ”framtidstro i landet” på trygghetens grunder – inte på en skakig börs som raserar en hel värld när bostadsmarkanden i USA går dåligt. Vi lever i en värld som behöver mer – inte mindre – trygghet, och där är Las hjälten – inte boven!
Paul Liljencrantz (V), ordförande, Halmstad
Carina Rosshed Renkert (V), vice ordförande, Halmstad
Maria Johansson (V), Halmstad
Magnus Bellmyr (V), Halmstad
Paulina Lundkvist (V), Halmstad
Trygga anställningsvillkor är en svensk företeelse vi bör vara stolta över .
Från Hallandsposten 20090707
Politik eller marknad
Det låter ju bra det där med valfrihet – att var och en ska ha rätt att bestämma över sitt eget liv. Vi ska konkurrensutsätta vår gemensamma välfärd för valfrihetens skull. Vi får välja, var för sig, och sen får det samlade resultatet bli som det blir.
Men vad händer när detta resultat gör det sämre för de flesta? Av vem ska vi då utkräva ansvar? Marknadslagarna tar inte ansvar för vård, skola och omsorg som inte riktigt blir som vi har tänkt oss. Politiskt ansvar tar ingen. Ansvaret är ditt. Det är du som får stå för dina felaktiga val och för att systemet blir snedvridet. Systemet blir som det blir när människor väljer som de väljer. Du som får stå för orättvisorna – trots att du knappast kan ha överblick över systemet som helhet; den måste vi ha tillsammans.
Vi måste lyfta blicken. Vi måste få syn på de övergripande konsekvenserna och orättvisorna, och vi måste agera tillsammans. Bara så ges de allra flesta av oss någon egentlig valfrihet, och bara så får de allra flesta av oss någon egentlig makt över våra liv.
Paulina Lundkvist (V)
Maria Johansson (V)
Från Hallandsposten 20091114
Men vad händer när detta resultat gör det sämre för de flesta? Av vem ska vi då utkräva ansvar? Marknadslagarna tar inte ansvar för vård, skola och omsorg som inte riktigt blir som vi har tänkt oss. Politiskt ansvar tar ingen. Ansvaret är ditt. Det är du som får stå för dina felaktiga val och för att systemet blir snedvridet. Systemet blir som det blir när människor väljer som de väljer. Du som får stå för orättvisorna – trots att du knappast kan ha överblick över systemet som helhet; den måste vi ha tillsammans.
Vi måste lyfta blicken. Vi måste få syn på de övergripande konsekvenserna och orättvisorna, och vi måste agera tillsammans. Bara så ges de allra flesta av oss någon egentlig valfrihet, och bara så får de allra flesta av oss någon egentlig makt över våra liv.
Paulina Lundkvist (V)
Maria Johansson (V)
Från Hallandsposten 20091114
Kvinna, politiker och förtryckt
Jag blir så förbannad på kvinnor som förtrycker andra kvinnor som vill förändra samhället.
Som kvinnlig politiker blir jag nertryckt av andra kvinnor för att man ser ALLA kvinnliga politiker som inkompetenta människor. För att man ser könskvotering som något negativt.
Istället för att se att det finns politiskt intresserade och kompetenta kvinnor, hakar man upp sig på att vissa av dessa kvinnor kanske får en position pga könskvotering
Som om politiska partier går ut på gatan och drar in kvinnor och tvingar dem att ta vissa politiska poster bara för att partiet är tvingat att nominera kvinnor också.
Utan regler om könskvotering inom politiken tror jag att situationen skulle vara att många partier har kvinnliga medlemmar som är väldigt intresserade och duktiga inom flera samhällsområden.
Men när man ska nominera någon till en post är det bättre att nominera en intresserad, kompetent man i första hand eftersom det kanske ger mer pondus till de politiska frågorna, än om en kvinna framför dem.
Så man resonerar så att partiet i stort vinner på en manlig representant
Då tror jag att det är lätt att dessa intresserade, kompetenta kvinnorna tröttnar på att aldrig få en chans att visa vad de går för och lämnar politiken.
Därför tror jag att könskvoteringkan vara bra som en tillfällig politiskåtgärd för att ge de kompetenta kvinnorna en chans.
Självklart vill vi alla få en post eller ett jobb pga att vi är den mest dugliga personen för uppdraget. Det gäller både män och kvinnor.
Fast om det ända sättet för mig som kvinnlig politiker att få ett förtroendeuppdrag är pga könskvotering så tar jag hellre emot det än stå kvar och se någon annan få uppdraget pga att personen har en snopp att tänka med.
För jag ser hellre att jag får in en fot, så att jag kan ändra politiken och samhället inifrån och bevisa att jag och andra kvinnor kan vara kompetenta.
Jag anser att jag gör mer nytta på insidan än på utsidan.
Att göra likhetstecken mellan könskvotering och inkompetens är sådant män gör för att de känner sig hotade av kvinnor.
Därför blir jag extra förbannat på KVINNOR som förtrycker andra kvinnor. Men de känner sig väl sig också hotade av att det finns kvinnor som är mer kompetenta än dem själva.
Men om vi inte är för speciella fördelar för ett visst kön t.ex. kvinnor borde kvinnor aldrig fått rösträtt och politiska rättigheter för att kvinnor är för inkompetenta att rösta. Vi borde inte ha speciella kvinnojourer för utsatta kvinnor utan slopa den typen av verksamheter. Ta bort brottsrubriceringen "kvinnomisshandel” eftersom den riktar sig till misshandel av ett specifikt kön.
Var det bättre förr när kvinnor visste sin plats i samhället och inte försökte tro att de var något?
HEJA JANTELAGEN (eller inte)!!!
Som kvinnlig politiker blir jag nertryckt av andra kvinnor för att man ser ALLA kvinnliga politiker som inkompetenta människor. För att man ser könskvotering som något negativt.
Istället för att se att det finns politiskt intresserade och kompetenta kvinnor, hakar man upp sig på att vissa av dessa kvinnor kanske får en position pga könskvotering
Som om politiska partier går ut på gatan och drar in kvinnor och tvingar dem att ta vissa politiska poster bara för att partiet är tvingat att nominera kvinnor också.
Utan regler om könskvotering inom politiken tror jag att situationen skulle vara att många partier har kvinnliga medlemmar som är väldigt intresserade och duktiga inom flera samhällsområden.
Men när man ska nominera någon till en post är det bättre att nominera en intresserad, kompetent man i första hand eftersom det kanske ger mer pondus till de politiska frågorna, än om en kvinna framför dem.
Så man resonerar så att partiet i stort vinner på en manlig representant
Då tror jag att det är lätt att dessa intresserade, kompetenta kvinnorna tröttnar på att aldrig få en chans att visa vad de går för och lämnar politiken.
Därför tror jag att könskvoteringkan vara bra som en tillfällig politiskåtgärd för att ge de kompetenta kvinnorna en chans.
Självklart vill vi alla få en post eller ett jobb pga att vi är den mest dugliga personen för uppdraget. Det gäller både män och kvinnor.
Fast om det ända sättet för mig som kvinnlig politiker att få ett förtroendeuppdrag är pga könskvotering så tar jag hellre emot det än stå kvar och se någon annan få uppdraget pga att personen har en snopp att tänka med.
För jag ser hellre att jag får in en fot, så att jag kan ändra politiken och samhället inifrån och bevisa att jag och andra kvinnor kan vara kompetenta.
Jag anser att jag gör mer nytta på insidan än på utsidan.
Att göra likhetstecken mellan könskvotering och inkompetens är sådant män gör för att de känner sig hotade av kvinnor.
Därför blir jag extra förbannat på KVINNOR som förtrycker andra kvinnor. Men de känner sig väl sig också hotade av att det finns kvinnor som är mer kompetenta än dem själva.
Men om vi inte är för speciella fördelar för ett visst kön t.ex. kvinnor borde kvinnor aldrig fått rösträtt och politiska rättigheter för att kvinnor är för inkompetenta att rösta. Vi borde inte ha speciella kvinnojourer för utsatta kvinnor utan slopa den typen av verksamheter. Ta bort brottsrubriceringen "kvinnomisshandel” eftersom den riktar sig till misshandel av ett specifikt kön.
Var det bättre förr när kvinnor visste sin plats i samhället och inte försökte tro att de var något?
HEJA JANTELAGEN (eller inte)!!!
Genus, etnicitet och andra maktstrukturer
Jag läser genus, etnicitet och andra maktstrukturer den här terminen på Halmstad högskola.
Jag älskar den kursen också, precis som statsvetenskapen.
Så när jag tidigare i år var tveksam till om jag valt rätt utbildning hade jag kanske rätt eftersom Folkhälsovetenskapen är den kursen hittills som jag gillat minst.
Fast utan Folkhälsovetenskapliga programmet skulle jag inte kommit i kontakt med "Genus...."-kursen. Vilket jag tycker vore synd.
Jag har lärt mig så mycket nytt. Jag ser genusperspektivet i allt nu.
Jag har hört att man tänker ta bort den kursen från Folkhälsovetenskpliga programmet. Det tycker jag är ett stort misstag.
Jag tycker ALLA som ska arbeta med människor eller beslut som påverkar människor borde läsa den kursen.
Jag har inte tidigare vetat att vi har så stark könsmaktordning i samhället. För det är så självklart det system vi har och lever efter.
Men det finns ett hot mot mäns makt så fort kvinnor väljer att särorganisera sig. Antingen när det gäller en enskild fråga i samhället eller vid kvinnligt samarbete över partigränserna.
Jag har läst en hel del om kvinnor och politik. Det är så intressant.
Det finns så mycket kvar att göra i samhället. Jag ser mig själv som en del av det. Känns spännande...
Jag älskar den kursen också, precis som statsvetenskapen.
Så när jag tidigare i år var tveksam till om jag valt rätt utbildning hade jag kanske rätt eftersom Folkhälsovetenskapen är den kursen hittills som jag gillat minst.
Fast utan Folkhälsovetenskapliga programmet skulle jag inte kommit i kontakt med "Genus...."-kursen. Vilket jag tycker vore synd.
Jag har lärt mig så mycket nytt. Jag ser genusperspektivet i allt nu.
Jag har hört att man tänker ta bort den kursen från Folkhälsovetenskpliga programmet. Det tycker jag är ett stort misstag.
Jag tycker ALLA som ska arbeta med människor eller beslut som påverkar människor borde läsa den kursen.
Jag har inte tidigare vetat att vi har så stark könsmaktordning i samhället. För det är så självklart det system vi har och lever efter.
Men det finns ett hot mot mäns makt så fort kvinnor väljer att särorganisera sig. Antingen när det gäller en enskild fråga i samhället eller vid kvinnligt samarbete över partigränserna.
Jag har läst en hel del om kvinnor och politik. Det är så intressant.
Det finns så mycket kvar att göra i samhället. Jag ser mig själv som en del av det. Känns spännande...
Vänsterpartiets Hälso- och sjukvårdspolitiskaprogram
Dags att visa att vi är sanna feminister!!!
Jag har läst "Skiss till programtext 5 november 2009"
Där står det nämnd på flera ställen om att kvinnor har sämre hälsa än män.
Bra då vet vi det. Men vad tänker vi i Vänsterpartiet göra åt det? Det är det som är det viktiga nu tycker jag.
Vi måste visa att vi menar allvar med att vi är ett feministiskt parti. Hur bryter vi könsmaktordningen som finns i vårt samhälle?
Jag tycker det måste synas tydligt i vårt Hälso- och sjukvårdsprogram.
Hur och vad kan vi göra i samhället för att bättra kvinnors hälsa?
I texten kan man läsa om att jobb där kvinnor är överrepresenterade, där är arbetsmiljön och möjligheterna att påverka arbetssituationen dåliga.
Det måste innebära att "vården" som arbetsplats har de här problemen eftersom det är främst kvinnor inom vårdyrken.
Då måste väl vi ha möjlighet att förändra det? Som en del i att förbättra och utveckla den offentliga vården. Göra den offentliga vården till ett bra ställe att arbeta på. Något att vara stolt över.
Så jag tycker att vi måste visa att vi inte bara vill bättra vården för patienterna utan också för de anställda. För annars blir de anställda patienter. Vilket kostar vården pengar.
Jag läste i Genus nr.3-4 2003 ”… att färre skulle bli sjuka om ansvariga politiker såg till att rehabiliteringen utgick från mäns och kvinnors hela livssituation. Tätare bussförbindelser, fritidsaktiviteter som kräver mindre tid av föräldrarna och en tryggare barn- och äldreomsorg skulle säkert vara mer värdefullt för många än en ny stol eller ett lättare verktyg.”
Det står vidare i texten att politikerna inte vågar göra detta, trots att de kallar sig feminister. Genus nr.3-4 2003
Jag ser det här som direkt kritik mot oss i Vänsterpartiet. Så jag tycker det är dags att vi visar att vi är feminister som menar allvar. Det är hög tid att visa att vi vill göra något åt könsmaktstrukturerna som finns i samhället. Hur ska man annars kunna ta oss på allvar?
Som jag ser det finns det fördelar för män också med att man avskaffa de könsstrukturer som finns i vårt samhälle. Även om många män känner sig rädda för att förlora utrymme och inflytande inom hela samhället.
I Folkhälsorapporten från 2005 kan man läsa att 1998 begick tre gånger så många män som kvinnor självmord. Det tror jag är ett tecken på att män förväntas vara tuffa, starka och klara allt själva. Det är ett nederlag för män att be om hjälp.
Jag pratade med några unga killar tidigare i månaden. De tyckte det var orättvis att det inte finns mansjourer precis som det finns kvinnojourer. Att män diskrimineras på det sättet, att män inte vågar söka hjälp om de blir slagna av sina fruar/män eller flickvänner/pojkvänner.
Det finns säkert ett mörkertal vad det gäller män som blir misshandlade i förhållanden.
Om det finns mansjourer också, så får kvinnojourerna en större tyngd och legitimitet tror jag.
Därför måste vi i Vänsterpartiet ta tag i könsmaktstrukturen i vårt samhälle, för att nå ett könsneutralt samhälle.
Dags att visa att vi är feminister i praktiken också och inte tomma ord i partiprogrammet!!!
Jag har läst "Skiss till programtext 5 november 2009"
Där står det nämnd på flera ställen om att kvinnor har sämre hälsa än män.
Bra då vet vi det. Men vad tänker vi i Vänsterpartiet göra åt det? Det är det som är det viktiga nu tycker jag.
Vi måste visa att vi menar allvar med att vi är ett feministiskt parti. Hur bryter vi könsmaktordningen som finns i vårt samhälle?
Jag tycker det måste synas tydligt i vårt Hälso- och sjukvårdsprogram.
Hur och vad kan vi göra i samhället för att bättra kvinnors hälsa?
I texten kan man läsa om att jobb där kvinnor är överrepresenterade, där är arbetsmiljön och möjligheterna att påverka arbetssituationen dåliga.
Det måste innebära att "vården" som arbetsplats har de här problemen eftersom det är främst kvinnor inom vårdyrken.
Då måste väl vi ha möjlighet att förändra det? Som en del i att förbättra och utveckla den offentliga vården. Göra den offentliga vården till ett bra ställe att arbeta på. Något att vara stolt över.
Så jag tycker att vi måste visa att vi inte bara vill bättra vården för patienterna utan också för de anställda. För annars blir de anställda patienter. Vilket kostar vården pengar.
Jag läste i Genus nr.3-4 2003 ”… att färre skulle bli sjuka om ansvariga politiker såg till att rehabiliteringen utgick från mäns och kvinnors hela livssituation. Tätare bussförbindelser, fritidsaktiviteter som kräver mindre tid av föräldrarna och en tryggare barn- och äldreomsorg skulle säkert vara mer värdefullt för många än en ny stol eller ett lättare verktyg.”
Det står vidare i texten att politikerna inte vågar göra detta, trots att de kallar sig feminister. Genus nr.3-4 2003
Jag ser det här som direkt kritik mot oss i Vänsterpartiet. Så jag tycker det är dags att vi visar att vi är feminister som menar allvar. Det är hög tid att visa att vi vill göra något åt könsmaktstrukturerna som finns i samhället. Hur ska man annars kunna ta oss på allvar?
Som jag ser det finns det fördelar för män också med att man avskaffa de könsstrukturer som finns i vårt samhälle. Även om många män känner sig rädda för att förlora utrymme och inflytande inom hela samhället.
I Folkhälsorapporten från 2005 kan man läsa att 1998 begick tre gånger så många män som kvinnor självmord. Det tror jag är ett tecken på att män förväntas vara tuffa, starka och klara allt själva. Det är ett nederlag för män att be om hjälp.
Jag pratade med några unga killar tidigare i månaden. De tyckte det var orättvis att det inte finns mansjourer precis som det finns kvinnojourer. Att män diskrimineras på det sättet, att män inte vågar söka hjälp om de blir slagna av sina fruar/män eller flickvänner/pojkvänner.
Det finns säkert ett mörkertal vad det gäller män som blir misshandlade i förhållanden.
Om det finns mansjourer också, så får kvinnojourerna en större tyngd och legitimitet tror jag.
Därför måste vi i Vänsterpartiet ta tag i könsmaktstrukturen i vårt samhälle, för att nå ett könsneutralt samhälle.
Dags att visa att vi är feminister i praktiken också och inte tomma ord i partiprogrammet!!!
lördag, september 26, 2009
Gillar inte inlämningsuppgifter
Jag är definitivt en salstenta-människa.
Tycker det är så jobbigt att skriva arbeten och lämna in.
Dels ska de ju skriva lite akademiskt och snyggt. Dels måste man källhänvisa allt.
Då givetvis utan att skriva för likt det som står i den litteraturen man hänvisar till.
Hur många olika sätt finns det att skriva en mening på?..... inte så mång känns det som.
Dessutom är jag usel på att lägga upp mitt arbete på ett bra sätt så att det inte ska bli för stressigt mot slutet.
Min tid bara rinner i väg för mig.
Ska vara klar mer tre tenta frågor till den första oktober. De ska vara på ca tre-fyra sidor.
Den ena är dessutom svår på det sättet att jag inte vet vad jag ska skriva om. Det är ju lättare om jag har ett intresse av något speciellt.
Så jag skjuter på den uppgiften.
Håller nu på med fråga ett om genusarbetsdelning och varför det ser ut som det gör på vår Svenska arbetsmarknad i dag.
Den tredje frågan handlar om familjen...där kan man välja lite olika tema inom det området.... vilket vet jag inte ännu.
Fråga två handlar om manligt och/eller kvinnor, kroppar och hälsa. Den känns svårast just nu.
Nä...det mest svåra just nu är att få något gjort över huvudtaget.
Jag är så lat!!!
Tycker det är så jobbigt att skriva arbeten och lämna in.
Dels ska de ju skriva lite akademiskt och snyggt. Dels måste man källhänvisa allt.
Då givetvis utan att skriva för likt det som står i den litteraturen man hänvisar till.
Hur många olika sätt finns det att skriva en mening på?..... inte så mång känns det som.
Dessutom är jag usel på att lägga upp mitt arbete på ett bra sätt så att det inte ska bli för stressigt mot slutet.
Min tid bara rinner i väg för mig.
Ska vara klar mer tre tenta frågor till den första oktober. De ska vara på ca tre-fyra sidor.
Den ena är dessutom svår på det sättet att jag inte vet vad jag ska skriva om. Det är ju lättare om jag har ett intresse av något speciellt.
Så jag skjuter på den uppgiften.
Håller nu på med fråga ett om genusarbetsdelning och varför det ser ut som det gör på vår Svenska arbetsmarknad i dag.
Den tredje frågan handlar om familjen...där kan man välja lite olika tema inom det området.... vilket vet jag inte ännu.
Fråga två handlar om manligt och/eller kvinnor, kroppar och hälsa. Den känns svårast just nu.
Nä...det mest svåra just nu är att få något gjort över huvudtaget.
Jag är så lat!!!
måndag, september 21, 2009
Skaffat en speciell viktblogg
Så om du vill följa den delen av mitt liv så är adressen:
http://vbloggmaria.wordpress.com/
Men det går dåligt för mig vad det gäller mitt viktväktande.
Tröstäter fast jag vet att det är fel.
Jag måste hålla mig hemifrån för att äta normalt.
Det är ju för knäppt att jag inte kan ha bättre kontroll på mig själv.
Så besviken på mig själv.
http://vbloggmaria.wordpress.com/
Men det går dåligt för mig vad det gäller mitt viktväktande.
Tröstäter fast jag vet att det är fel.
Jag måste hålla mig hemifrån för att äta normalt.
Det är ju för knäppt att jag inte kan ha bättre kontroll på mig själv.
Så besviken på mig själv.
onsdag, augusti 26, 2009
Första veckan avklarad
Nu har jag räknat points sedan förra måndagen. Det fungerar bra.
Speciellt helgen är jag nöjd med. Inget sötsug alls.
Jag har klarat en hel vecka utan sug efter sötsaker som godis, kakor saft läsk eller liknade.
Jag åt blåbärspaj på både fredagen och lördagen. Under söndagen åt jag en Viktväktar godis.
I morgon är det vägningsdag igen. Ska bli spännande.
Speciellt helgen är jag nöjd med. Inget sötsug alls.
Jag har klarat en hel vecka utan sug efter sötsaker som godis, kakor saft läsk eller liknade.
Jag åt blåbärspaj på både fredagen och lördagen. Under söndagen åt jag en Viktväktar godis.
I morgon är det vägningsdag igen. Ska bli spännande.
lördag, augusti 22, 2009
Vågen visade på minus...
4,6kg.
Överraskande mycket tycker jag. Fast så kan det säkert vara första veckan när det är något nytt för kroppen.
Jag har ju inte direkt mjukstartat.
Sparat mina fyra P måndag till torsdag. Alltså ätit för 16 dagligen.
Cyklat till mig minst 4 AP dagligen måndag till torsdag. Plus dessutom vardagsmotion.
Fredag tog jag ledigt från cyklandet för jag hade ont i lederna, kanske träningsvärk.
Hade bestämt mig sedan tidigare att jag skulle äta lite blåbärspaj under helgen. Så i går tog jag en bit. Lika så i dag. Det jobbiga är att jag inte vet vad pajen ger i P. jag gjorde den innan jag gick med i Vikt Väktarna.
Jag har inte känt något behov av att äta sötsaker under hela veckan. Det känns helt underbart.
Det är som om både hjärnan och min kropp är i fas.
Men det kommer säkert jobbiga dagar fram över.
Fast jag är glad för alla dagar som jag kan lägga bakom mig. Det är dagar som jag inte har ätit fel som aldrig kommer tillbaka. Det ger säkert resultat i slutänden desto fler sådana dagar jag lägger bakom mig.
Överraskande mycket tycker jag. Fast så kan det säkert vara första veckan när det är något nytt för kroppen.
Jag har ju inte direkt mjukstartat.
Sparat mina fyra P måndag till torsdag. Alltså ätit för 16 dagligen.
Cyklat till mig minst 4 AP dagligen måndag till torsdag. Plus dessutom vardagsmotion.
Fredag tog jag ledigt från cyklandet för jag hade ont i lederna, kanske träningsvärk.
Hade bestämt mig sedan tidigare att jag skulle äta lite blåbärspaj under helgen. Så i går tog jag en bit. Lika så i dag. Det jobbiga är att jag inte vet vad pajen ger i P. jag gjorde den innan jag gick med i Vikt Väktarna.
Jag har inte känt något behov av att äta sötsaker under hela veckan. Det känns helt underbart.
Det är som om både hjärnan och min kropp är i fas.
Men det kommer säkert jobbiga dagar fram över.
Fast jag är glad för alla dagar som jag kan lägga bakom mig. Det är dagar som jag inte har ätit fel som aldrig kommer tillbaka. Det ger säkert resultat i slutänden desto fler sådana dagar jag lägger bakom mig.
måndag, augusti 17, 2009
Ska gå ner i vikt med Vikt Väktarna
Jag har bestämt mig för att gå ner i vikt med Vikt Väktarna.
Jag vill väga minst 25 kilo mindre inför nästa sommar.
Jag har blivit månadsmedlem på WW(Vikt Väktarna) och har därför tillgång till alla hjälpmedel på deras hemsida.
Jag är redan helt fast i den efter att ha kollat på den bara lite grann i dag.
Gillar speciellt deras forum. Där kan man diskutera med alla om allt. Så jättebra hjälp man kan få.
Jag tror att det kan hjälpa mig väldigt mycket att inte känna mig så ensam.
Även om jag tycker det är roligt med mötena så är det inte samma sak. Jag får ju inte den chansen att prata om just sådant som jag känner behov av att prata om just då.
Medans på forumet kan man skriva vad som helst som man vill "prata" om.
Ska bli så kul att kunna köpa nya snygga kläder sedan.
Jag vill väga minst 25 kilo mindre inför nästa sommar.
Jag har blivit månadsmedlem på WW(Vikt Väktarna) och har därför tillgång till alla hjälpmedel på deras hemsida.
Jag är redan helt fast i den efter att ha kollat på den bara lite grann i dag.
Gillar speciellt deras forum. Där kan man diskutera med alla om allt. Så jättebra hjälp man kan få.
Jag tror att det kan hjälpa mig väldigt mycket att inte känna mig så ensam.
Även om jag tycker det är roligt med mötena så är det inte samma sak. Jag får ju inte den chansen att prata om just sådant som jag känner behov av att prata om just då.
Medans på forumet kan man skriva vad som helst som man vill "prata" om.
Ska bli så kul att kunna köpa nya snygga kläder sedan.
lördag, juli 25, 2009
ursäkta min frånvaro...
Jag har haft fullt upp med jobb, så jag har inte kunnat skriva på länge.
Dessutom har jag inte haft tillgång till internet på länge ordentligt.
Hoppas jag kan bli bättre på att slriva när jag är lite ledig i näst nästa vecka.
eller efter sommaren i alla fall.
Dessutom har jag inte haft tillgång till internet på länge ordentligt.
Hoppas jag kan bli bättre på att slriva när jag är lite ledig i näst nästa vecka.
eller efter sommaren i alla fall.
söndag, juni 28, 2009
Så trött jag är på borgarna och deras osocialistiska politik
Jag är så trött på vårdval, valfrihet inom skolan och valfrihet hit och dit...
Den största valfriheten får man när man verkligen har möjlighet att välja på lika villkor
Vilket jag anser att man inte har i borgarnas samhälle.
Det är valfrihet att kunna läsa på högskolan eftersom jag...
... har fått möjligheten att ha högskolebehörighet från gymnasiet,
...inte måste vara rik för att studera vidare,
...kan få studiemedel och studielån,
...kan få tjänstledigt för studier,
...kan studera grattis på högskolan/universitet.
Fast jag kan förstå att det finns många som inte kan eller vill läsa in högskolebehörighet på gymnasiet. Kanske vill man bli något där man inte behöver alla dessa ämnen för att kunna utföra sitt arbete. Jag kan förstå att vissa kärnämnen är svåra för många elever.
Jag tycker om man gör fler lärlinglinjer/yrkesinriktade program där man minskar ner på kärnämnena måste man öka möjligheten att läsa in dessa ämnen senare.
Man ska inte bli begränsad i sina valmöjligheter att utvecklas och studera vidare när man blir äldre och kanske insett att man vill göra något annat med sitt liv. Därför tycker jag att man ska utveckla Komvux.
Sedan tycker inte jag att man ska kunna komma in på komvux bara för att höja ett betyg. Så om man bara får G eller VG i en kurs på gymnasiet ska man inte direkt kunna springa till komvux och plugga för att höja sitt betyg.
Komvux ska främst ta in de som inte har ämnet sedan tidigare och behöver en behörighet. Sedan tycker inte jag det är fel att fylla på klasserna med de som redan har betyg i ämnena.
För man ska inte bli hindrad att komma in på en utbildning för att man kanske misslyckats i något ämne Fast man ska inte ha förtur.
Det är valfrihet för mig att inte behöva välja vad jag ska jobba med resten av mitt liv när jag är 15/16 år. Eller ännu tidigare.
Jag tycker det känns som att borgarna vill att man ska bestämma sig så fort man föds för vad man ska bli när man blir stor.
Gå på rätt förskolan, rätt grundskola och få strålande betyg så att man sedan kan gå på rätt gymnasieskolan och åter igen få topbetug för att därefter gå på rätt högskola/universitet för att slutligen få tätt arbete.
Det finns en stor risk i att sätta betyg och stämplar på människor för tidigt i livet. Blir man stämplad som en busig och dum person lever man upp till det. Sedan finns det den gruppen som känner en väldig press på sig från släkt och vänner att få höga betyg och studera vidare. Fast de kanske inte alls har den förmåga, kunskap eller intresse som krävs. Jag tror att det leder till många olyckliga personer.
Som förälder vill man att sina barnen ska få så stor och bra valfrihet som möjligt i framtiden. Alltså vill man att de ska plugga naturvetenskapligtprogram för att hålla så många dörrar som möjligt öppna. Fast i själva verket har man inte alls den valfrihet som jag eftersöker. För vad är det för val att vara tvungen att läsa "natur" för att senare kunna välja i livet?
Själv läste jag omvårdnadsprogrammet på gymnasiet och jag anser att jag lärde mig många värdefulla saker där som jag har haft nytta av i livet. Dessutom upplever jag inte mina gymnasiestudier som en plåga utan en rolig och trevlig tid i mitt liv. Jag klarade mig bra i skolan.
Så nu efter att har arbetat några år och har mer livserfarenhet och arbetslivserfarenhet anser jag att jag gör ett bättre och klokare beslut av vad jag ska studera till och vad jag vill göra i framtiden.
När jag slutade gymnasiet visste inte jag vad jag ville bli. Jag har haft mång drömmar genom livet. Men nu tror jag att jag har hittat den väg jag vill gå. Skulle det visa sig att jag har fel har jag valfriheten att läsa vidare.
Jag älskar vår svenska valfrihet. Förstör inte den med era borgliga begränsningar - hör ni det borgare?!
Den största valfriheten får man när man verkligen har möjlighet att välja på lika villkor
Vilket jag anser att man inte har i borgarnas samhälle.
Det är valfrihet att kunna läsa på högskolan eftersom jag...
... har fått möjligheten att ha högskolebehörighet från gymnasiet,
...inte måste vara rik för att studera vidare,
...kan få studiemedel och studielån,
...kan få tjänstledigt för studier,
...kan studera grattis på högskolan/universitet.
Fast jag kan förstå att det finns många som inte kan eller vill läsa in högskolebehörighet på gymnasiet. Kanske vill man bli något där man inte behöver alla dessa ämnen för att kunna utföra sitt arbete. Jag kan förstå att vissa kärnämnen är svåra för många elever.
Jag tycker om man gör fler lärlinglinjer/yrkesinriktade program där man minskar ner på kärnämnena måste man öka möjligheten att läsa in dessa ämnen senare.
Man ska inte bli begränsad i sina valmöjligheter att utvecklas och studera vidare när man blir äldre och kanske insett att man vill göra något annat med sitt liv. Därför tycker jag att man ska utveckla Komvux.
Sedan tycker inte jag att man ska kunna komma in på komvux bara för att höja ett betyg. Så om man bara får G eller VG i en kurs på gymnasiet ska man inte direkt kunna springa till komvux och plugga för att höja sitt betyg.
Komvux ska främst ta in de som inte har ämnet sedan tidigare och behöver en behörighet. Sedan tycker inte jag det är fel att fylla på klasserna med de som redan har betyg i ämnena.
För man ska inte bli hindrad att komma in på en utbildning för att man kanske misslyckats i något ämne Fast man ska inte ha förtur.
Det är valfrihet för mig att inte behöva välja vad jag ska jobba med resten av mitt liv när jag är 15/16 år. Eller ännu tidigare.
Jag tycker det känns som att borgarna vill att man ska bestämma sig så fort man föds för vad man ska bli när man blir stor.
Gå på rätt förskolan, rätt grundskola och få strålande betyg så att man sedan kan gå på rätt gymnasieskolan och åter igen få topbetug för att därefter gå på rätt högskola/universitet för att slutligen få tätt arbete.
Det finns en stor risk i att sätta betyg och stämplar på människor för tidigt i livet. Blir man stämplad som en busig och dum person lever man upp till det. Sedan finns det den gruppen som känner en väldig press på sig från släkt och vänner att få höga betyg och studera vidare. Fast de kanske inte alls har den förmåga, kunskap eller intresse som krävs. Jag tror att det leder till många olyckliga personer.
Som förälder vill man att sina barnen ska få så stor och bra valfrihet som möjligt i framtiden. Alltså vill man att de ska plugga naturvetenskapligtprogram för att hålla så många dörrar som möjligt öppna. Fast i själva verket har man inte alls den valfrihet som jag eftersöker. För vad är det för val att vara tvungen att läsa "natur" för att senare kunna välja i livet?
Själv läste jag omvårdnadsprogrammet på gymnasiet och jag anser att jag lärde mig många värdefulla saker där som jag har haft nytta av i livet. Dessutom upplever jag inte mina gymnasiestudier som en plåga utan en rolig och trevlig tid i mitt liv. Jag klarade mig bra i skolan.
Så nu efter att har arbetat några år och har mer livserfarenhet och arbetslivserfarenhet anser jag att jag gör ett bättre och klokare beslut av vad jag ska studera till och vad jag vill göra i framtiden.
När jag slutade gymnasiet visste inte jag vad jag ville bli. Jag har haft mång drömmar genom livet. Men nu tror jag att jag har hittat den väg jag vill gå. Skulle det visa sig att jag har fel har jag valfriheten att läsa vidare.
Jag älskar vår svenska valfrihet. Förstör inte den med era borgliga begränsningar - hör ni det borgare?!
söndag, juni 21, 2009
Just nu känns livet tomt och ensamt
Jag känner att jag är rätt missnöjd med mig själv just nu.
Måste ta i tu med mitt liv.
Dags för förändring och förbättring.
Att behöva jobba känns ju inte bättre precis.
Livet känns tomt och ensamt.
Måste ta i tu med mitt liv.
Dags för förändring och förbättring.
Att behöva jobba känns ju inte bättre precis.
Livet känns tomt och ensamt.
torsdag, juni 11, 2009
Sex och kyssar före äktenskapet!
I går såg jag början på något program på TV. Handlade om flickor som bestämmer sig för att inte ha sex innan äktenskapet. Men det var inte det ända utan de skulle inte kyssa någon innan äktenskapet heller.
Jag tycker det låter helt idiotiskt.
Jag anser att det är bra att träffa många personer innan man bestämmer sig för något allvarligare förhållande/giftemål.
Så att man lär känna sig själv och upptäcker vad man vill att den andra personen ska ha för egenskaper.
Man kan inte bara träffa någon och gifta sig och tro att allt bli underbart.
Nu såg inte jag hela programmet men det verkade som att det bara var tjejer som skulle ingå dessa löften om avhållsamhet. Det tycker jag verkar diskriminerande. Det är att gå tillbaka i tiden.
En del av dessa tjejer var bara fem år gamla. Då kan man ju inte ta några så avgörande beslut.
Jag menar inte att man ska ha sex med alla man träffar, men jag tycker inte det är fel att ha sex med flera personer innan man gifter sig.
Att inte ens kyssa någon är ju dötrist. Dessutom fungerar det inte så bra med den värld vi lever i. Jobbigt att alltid behöva förklara varför man inte vill kyssas.
Mina barn ska i alla fall få ha hur många pojkvänner och flickvänner som de vill, bara de skyddar sig. Sedan behöver de givetvis inte ha så bråttom med att ha sex första gången.
Jag tror att det är en viktig erfarenhet att träffa någon nya och få det att fungera och gör det inte det är det en bra erfarenhet också att kunna göra slut.
Jag tycker det låter helt idiotiskt.
Jag anser att det är bra att träffa många personer innan man bestämmer sig för något allvarligare förhållande/giftemål.
Så att man lär känna sig själv och upptäcker vad man vill att den andra personen ska ha för egenskaper.
Man kan inte bara träffa någon och gifta sig och tro att allt bli underbart.
Nu såg inte jag hela programmet men det verkade som att det bara var tjejer som skulle ingå dessa löften om avhållsamhet. Det tycker jag verkar diskriminerande. Det är att gå tillbaka i tiden.
En del av dessa tjejer var bara fem år gamla. Då kan man ju inte ta några så avgörande beslut.
Jag menar inte att man ska ha sex med alla man träffar, men jag tycker inte det är fel att ha sex med flera personer innan man gifter sig.
Att inte ens kyssa någon är ju dötrist. Dessutom fungerar det inte så bra med den värld vi lever i. Jobbigt att alltid behöva förklara varför man inte vill kyssas.
Mina barn ska i alla fall få ha hur många pojkvänner och flickvänner som de vill, bara de skyddar sig. Sedan behöver de givetvis inte ha så bråttom med att ha sex första gången.
Jag tror att det är en viktig erfarenhet att träffa någon nya och få det att fungera och gör det inte det är det en bra erfarenhet också att kunna göra slut.
onsdag, juni 10, 2009
Är jag på fel spår?
Jag saknar statsvetenskapen.
Frågan är om jag borde läsa mer statsvetenskap. Jag kan ju läsa statsvetenskap efter mitt program är slut (hösten 2011).
Stod på torget i lördag inför valet med partiet. Där fanns ett gäng moderatungdomar där också. Jag kände igen två av dem från avslutningsfikat med statsvetenskapen.
Då kände jag det att dessa personer vill ju säkert göra politiskkarriär och det vill jag med, alltså har de ett bra försprång.
Dels är dessa killar klara NU med sin statsvetenskap och jag pluggar fortfarande. Dels läser jag fel program borde läsa statsvetenskapligt program.
Fast även om jag skulle sökt statsvetenskapligtprogram så hade jag inte behörighet. Saknar historia. Men nu skulle jag kanske ha behörighet, eftersom jag läst statsvetenskap 1-30hp.
Fast jag trivs bra i min klass vill inte byta klass. Speciellt jag och en tjej i klassen har ett bra samarbete.
Jag upplever statsvetenskapen som roligare än folkhälsovetenskapen. Kan det bero på att jag var mer intresserad av statsveteskapen för den upplevs som svårare eller är det verkligen ett riktigt intresse? Kanske läser jag fel?
Är inte det slöseri med lånepengar och tid?
Vad ska jag göra?
Jag ser inte fram emot att läsa FHV31-60 hp. Vad är det för fel på mig?
Frågan är om jag borde läsa mer statsvetenskap. Jag kan ju läsa statsvetenskap efter mitt program är slut (hösten 2011).
Stod på torget i lördag inför valet med partiet. Där fanns ett gäng moderatungdomar där också. Jag kände igen två av dem från avslutningsfikat med statsvetenskapen.
Då kände jag det att dessa personer vill ju säkert göra politiskkarriär och det vill jag med, alltså har de ett bra försprång.
Dels är dessa killar klara NU med sin statsvetenskap och jag pluggar fortfarande. Dels läser jag fel program borde läsa statsvetenskapligt program.
Fast även om jag skulle sökt statsvetenskapligtprogram så hade jag inte behörighet. Saknar historia. Men nu skulle jag kanske ha behörighet, eftersom jag läst statsvetenskap 1-30hp.
Fast jag trivs bra i min klass vill inte byta klass. Speciellt jag och en tjej i klassen har ett bra samarbete.
Jag upplever statsvetenskapen som roligare än folkhälsovetenskapen. Kan det bero på att jag var mer intresserad av statsveteskapen för den upplevs som svårare eller är det verkligen ett riktigt intresse? Kanske läser jag fel?
Är inte det slöseri med lånepengar och tid?
Vad ska jag göra?
Jag ser inte fram emot att läsa FHV31-60 hp. Vad är det för fel på mig?
lördag, maj 23, 2009
Dra in på föräldraledigas barnomsorgsplatser
Varför drar man inte in på förskoleplatserna för alla föräldralediga mammor och pappor?
Varför ska de ha rätt till en förskoleplats när de ändå är hemma och lediga?
Arbetande föräldrar får ju inte ens handla, prata med en bekant på vägen hem från jobbet/skolan eller något annat tidsavvikande. Vid all ledighet ska barnen också vara lediga, inga undantag.
Medans föräldralediga personer kan gör vad de vill 15 timmar i veckan.
Då vore det ju idiotiskt att ta tillfället i akt och umgås med sin barn, om man kan slippa. För skaffar man barn vill man väl slippa dem så mycket som möjligt. Usch för att ha tid med sina barn!!!
Det är sådan lyx som man bara får drömma om...om arbetar eller studerar.
Som förälder skulle jag ju hellre se att barnomsorgen håller en hög kvalitet den dagen mina barn är stora nog att börja på förskolan och måste vara där för att jag jobbar/studerar.
Hellre det än att jag har rätt till en plats när jag ändå är föräldraledig och hemma.
Ibland kan man inte vara så egoistisk utan måste tänka på allmännyttan. (Alltså om man tycker det är egoistiskt att slippa sina barn 15 timmar i veckan)
Då finns det säkert många föräldrar som försvarar att de lämnar sina barn med att de gör det för barnens skull. Att barnen behöver den tiden med sina kompisar, så att de inte glömmer bort förskolan. Dessutom kanske det är så att man kan förlora sin plats om man inte låter barnet vara där. Hur det fungerar med platsgaranti vet inte jag, men i så fall måste man väl kunna lösa det på annat sätt.
Jag har hört talas om någon sorts besöksrätt för barn som är hemma med föräldralediga föräldrar. Då barnet kan komma till sin förskola för att hälsa på sina kompisar regelbundet för att hålla kontakten och behålla sin plats. Det tycker jag kan vara en lösning nu när det är ekonomiskkris och man måste spara lite här och var.
Däremot tycker jag det är stor skillnad på att vara arbetslös och ha rätt till barnomsorg och att vara föräldraledig och ha rätt till förskoleplats.
Som arbetslös måste man kunna gå på anställningsintervjuer, möte på arbetsförmedlingen och söka arbete aktivt på annat sätt. Vilket inte är helt lätt med småbarn.
Har man sedan sådan tur att man kan få ett jobb ska man kunna komma igång och arbeta snabbt.
(För er som inte känner mig kan jag ju berätta att jag har en tendens att vara ironisk ganska ofta.)
Varför ska de ha rätt till en förskoleplats när de ändå är hemma och lediga?
Arbetande föräldrar får ju inte ens handla, prata med en bekant på vägen hem från jobbet/skolan eller något annat tidsavvikande. Vid all ledighet ska barnen också vara lediga, inga undantag.
Medans föräldralediga personer kan gör vad de vill 15 timmar i veckan.
Då vore det ju idiotiskt att ta tillfället i akt och umgås med sin barn, om man kan slippa. För skaffar man barn vill man väl slippa dem så mycket som möjligt. Usch för att ha tid med sina barn!!!
Det är sådan lyx som man bara får drömma om...om arbetar eller studerar.
Som förälder skulle jag ju hellre se att barnomsorgen håller en hög kvalitet den dagen mina barn är stora nog att börja på förskolan och måste vara där för att jag jobbar/studerar.
Hellre det än att jag har rätt till en plats när jag ändå är föräldraledig och hemma.
Ibland kan man inte vara så egoistisk utan måste tänka på allmännyttan. (Alltså om man tycker det är egoistiskt att slippa sina barn 15 timmar i veckan)
Då finns det säkert många föräldrar som försvarar att de lämnar sina barn med att de gör det för barnens skull. Att barnen behöver den tiden med sina kompisar, så att de inte glömmer bort förskolan. Dessutom kanske det är så att man kan förlora sin plats om man inte låter barnet vara där. Hur det fungerar med platsgaranti vet inte jag, men i så fall måste man väl kunna lösa det på annat sätt.
Jag har hört talas om någon sorts besöksrätt för barn som är hemma med föräldralediga föräldrar. Då barnet kan komma till sin förskola för att hälsa på sina kompisar regelbundet för att hålla kontakten och behålla sin plats. Det tycker jag kan vara en lösning nu när det är ekonomiskkris och man måste spara lite här och var.
Däremot tycker jag det är stor skillnad på att vara arbetslös och ha rätt till barnomsorg och att vara föräldraledig och ha rätt till förskoleplats.
Som arbetslös måste man kunna gå på anställningsintervjuer, möte på arbetsförmedlingen och söka arbete aktivt på annat sätt. Vilket inte är helt lätt med småbarn.
Har man sedan sådan tur att man kan få ett jobb ska man kunna komma igång och arbeta snabbt.
(För er som inte känner mig kan jag ju berätta att jag har en tendens att vara ironisk ganska ofta.)
tisdag, maj 12, 2009
Fusk på Halmstad Högskola
Under dagens föreläsning berättare vår föreläsare att han hade fått in ett mejl av någon om att det finns de som fuskar på skolan. Men så hade personen skrivit att han/hon inte ville bli namngiven.
Fast föreläsaren är skyldig att diarieföra all mejl som han får in i egenskap av offentliganställd.
Men så sa han att han inte hade diariefört just det här mejlet (ännu).
Min första tanke var att han inte gjort det för att vara snäll mot uppgiftslämnaren.
Sedan tänkte jag vidare på det. Kan det vara så att skolan skiter i att det fuskas på skolan eller tar man inte uppgiftslämnaren på allvar?
Om jag skulle skriva ett sådant medelande skulle jag vilja att det diarieförs som det ska. Men för det behöver ju inte föreläsaren aktivt gå runt och sprida uppgiften om vem det är som har informerat skolan om att det fuskas.
Men visst brukar väl högskolan ta fusk på allvar?
Fast föreläsaren är skyldig att diarieföra all mejl som han får in i egenskap av offentliganställd.
Men så sa han att han inte hade diariefört just det här mejlet (ännu).
Min första tanke var att han inte gjort det för att vara snäll mot uppgiftslämnaren.
Sedan tänkte jag vidare på det. Kan det vara så att skolan skiter i att det fuskas på skolan eller tar man inte uppgiftslämnaren på allvar?
Om jag skulle skriva ett sådant medelande skulle jag vilja att det diarieförs som det ska. Men för det behöver ju inte föreläsaren aktivt gå runt och sprida uppgiften om vem det är som har informerat skolan om att det fuskas.
Men visst brukar väl högskolan ta fusk på allvar?
måndag, maj 04, 2009
Livet ändras så snabbt...
Natten till lördagen brann ett hus ner hemma i Vislanda.
En ung tjej på 23-24 år dog. Det var ingen jag känner. Men min syster har gått i samma klass som hennes stora syster.
Jag var inte där och tittade, men min syster var i närheten dagen efter och såg huset.
Helt sönder brunnit.
Fullt med blommor och foton på tjejen.
Alla andra i huset hade klarat sig. De hade hört brand varnaren i hennes lägenhet. Hon levde när de fick ut henne ur byggnaden, men dog på vägen till lasarettet.
Så fort det händer något sådant här, att en ung person dör känner jag mig så lyckligtlottad.
Jag har inte förlorat någon i min närmsta släkt på det sättet.
Närmst är mina morföräldrar. Fast de hade båda varit sjuka innan de dog. Då blir man ju lite förvarnad
Likaså var det med min sambos syster och pappa. Båda två hade varit sjuka en längre tid innan de dog.
Jag kände inte någon av dem speciellt väl. men tycker givetvis det var hemskt. Speciellt för de som stod dem riktigt nära.
En ung tjej på 23-24 år dog. Det var ingen jag känner. Men min syster har gått i samma klass som hennes stora syster.
Jag var inte där och tittade, men min syster var i närheten dagen efter och såg huset.
Helt sönder brunnit.
Fullt med blommor och foton på tjejen.
Alla andra i huset hade klarat sig. De hade hört brand varnaren i hennes lägenhet. Hon levde när de fick ut henne ur byggnaden, men dog på vägen till lasarettet.
Så fort det händer något sådant här, att en ung person dör känner jag mig så lyckligtlottad.
Jag har inte förlorat någon i min närmsta släkt på det sättet.
Närmst är mina morföräldrar. Fast de hade båda varit sjuka innan de dog. Då blir man ju lite förvarnad
Likaså var det med min sambos syster och pappa. Båda två hade varit sjuka en längre tid innan de dog.
Jag kände inte någon av dem speciellt väl. men tycker givetvis det var hemskt. Speciellt för de som stod dem riktigt nära.
Det närmsta den typen av sorg som jag varit var när min barndomskompis dog i en bilolycka för ett par år sedan. Fast vi hade inte umgåtts på flera år innan olyckan.
Värst var att se familjens sorg.
Jag är livrädd för att hamna i den situationen. Att någon nära och kär ska dö hastigt och oväntat.
Första maj-Fler jobb, bättre jobb!!!
I fredags firade vi 1 maj.
Det var superfint väder.
Det var mitt första 1maj firande. Bra tal, dikter och musik.
Det var ganska många människor där. Super kul att se att fler än jag har socialistiska ambitioner.
Tillsammans kan vi förändra världen! Alla fall försöka ändra vår närmiljö.
Det var superfint väder.
Det var mitt första 1maj firande. Bra tal, dikter och musik.
Det var ganska många människor där. Super kul att se att fler än jag har socialistiska ambitioner.
Tillsammans kan vi förändra världen! Alla fall försöka ändra vår närmiljö.
Hemtentan gick åt helvete...
Jag har skrivit på min hemtenta i över en vecka.
Ändå blev det inte bra.
Jag har helt enkelt ingen förmåga att skriva.
Hatar mig själv.
Men någon gång måste jag väl skriva IG...den gången är nu.
Det värsta är att jag inte tror att jag kan göra bättre i från mig. Skriva texter är helt klart inte min grej. Jag kan inte formulera mig, det tar tid att skriva rent fysiskt och jag har ingen lust.
Salstentor är min grej. Då har jag bara min hjärna att lita på och kan skriva hur oakademiskt som helst. När jag inte kan svaret kan jag bara hitta på.
Hemtentor och skriftliga arbeten ska allt hela tiden kunna hänvisas till en källa.
Idag börjar nästa delkurs...dags med nya tag.
Ändå blev det inte bra.
Jag har helt enkelt ingen förmåga att skriva.
Hatar mig själv.
Men någon gång måste jag väl skriva IG...den gången är nu.
Det värsta är att jag inte tror att jag kan göra bättre i från mig. Skriva texter är helt klart inte min grej. Jag kan inte formulera mig, det tar tid att skriva rent fysiskt och jag har ingen lust.
Salstentor är min grej. Då har jag bara min hjärna att lita på och kan skriva hur oakademiskt som helst. När jag inte kan svaret kan jag bara hitta på.
Hemtentor och skriftliga arbeten ska allt hela tiden kunna hänvisas till en källa.
Idag börjar nästa delkurs...dags med nya tag.
fredag, april 03, 2009
Så trött på en viss föreläsare...
Min föreläsare gör mig irriterad.
Han har ingen uppfattning om hur lång tid hans föreläsningar tar. Någon sorts tidsoptimist. Han måste väl kört de här föreläsningarna förr...?
Han borde veta hur lång tid en föreläsning tar. Ändå hinner han inte med allt och måste korta ner sin föreläsning.
Vi har haft honom förrut så det är ingen engångs företelese.
Eftersom jag vet av erfarenhet att han har svårt att hinna med det han ska bad jag honom att hoppa över sin sammanfattning från förra föreläsningen.
Men nej, det skulle han inte göra, han sa att han skulle hinna ändå.
Så kom vi mot slutet av föreläsningen och han sa att han skulle hinna med allt. Fast när det bara var några minuter kvar la han på tre overhead nästan samtidigt. Jag han inte skriva klart allt innan han la på nästa och nästa. Jag tror ingen han med att skriva. Inte lärde jag mig något heller.
Sedan står han och berömmer sig själv för att han han med allt på föreläsningen.
Att slägga fram alla overhead innebär inte att man har hunnit med allt enligt mig.
Det måste vara lite kvalitet på föreläsningarna.
Han har ingen uppfattning om hur lång tid hans föreläsningar tar. Någon sorts tidsoptimist. Han måste väl kört de här föreläsningarna förr...?
Han borde veta hur lång tid en föreläsning tar. Ändå hinner han inte med allt och måste korta ner sin föreläsning.
Vi har haft honom förrut så det är ingen engångs företelese.
Eftersom jag vet av erfarenhet att han har svårt att hinna med det han ska bad jag honom att hoppa över sin sammanfattning från förra föreläsningen.
Men nej, det skulle han inte göra, han sa att han skulle hinna ändå.
Så kom vi mot slutet av föreläsningen och han sa att han skulle hinna med allt. Fast när det bara var några minuter kvar la han på tre overhead nästan samtidigt. Jag han inte skriva klart allt innan han la på nästa och nästa. Jag tror ingen han med att skriva. Inte lärde jag mig något heller.
Sedan står han och berömmer sig själv för att han han med allt på föreläsningen.
Att slägga fram alla overhead innebär inte att man har hunnit med allt enligt mig.
Det måste vara lite kvalitet på föreläsningarna.
tisdag, mars 31, 2009
Vad är det för fel på att göra en sak i taget?
Jag var på programråd för det programmet jag läser i går.
Då blev det prat om att läsa fler än ett ämne samtidigt eftersom den första kursen som vi läste var lätt enligt många. (Sägs det- vilka som VERKLIGEN tycker det vet inte jag.)
Fast jag tycker det är en fördel med högskolan att man bara läser ett ämne i taget.
För inte handlar väl studierna bara om att rå plugga inför tentorna och sedan glömma bort det mesta?
Jag vill i alla fall lära mig något på längre sikt. Därför satsar jag inte på högsta betyg hela tiden. Det har ju inte så stor betydelse när jag väl söker jobb.
Nu läser vi statsvetenskap och den kursen känns jobbigare än folkhälsovetenskapen förra terminen, det kan jag hålla med om.
Fast just därför skulle jag inte vilja ha både statsvetenskap och ett annat ämne samtidigt.
Varför kan man inte bara göra en sak i taget och göra det bra?
Måste man göra flera saker samtidigt bara för att man är kvinna?
I så fall vill jag hävda att jag gör andra saker på min "lediga" tid så jag har tillräckligt så jag klarar mig utan dubbla ämnen i skolan.
Då blev det prat om att läsa fler än ett ämne samtidigt eftersom den första kursen som vi läste var lätt enligt många. (Sägs det- vilka som VERKLIGEN tycker det vet inte jag.)
Fast jag tycker det är en fördel med högskolan att man bara läser ett ämne i taget.
För inte handlar väl studierna bara om att rå plugga inför tentorna och sedan glömma bort det mesta?
Jag vill i alla fall lära mig något på längre sikt. Därför satsar jag inte på högsta betyg hela tiden. Det har ju inte så stor betydelse när jag väl söker jobb.
Nu läser vi statsvetenskap och den kursen känns jobbigare än folkhälsovetenskapen förra terminen, det kan jag hålla med om.
Fast just därför skulle jag inte vilja ha både statsvetenskap och ett annat ämne samtidigt.
Varför kan man inte bara göra en sak i taget och göra det bra?
Måste man göra flera saker samtidigt bara för att man är kvinna?
I så fall vill jag hävda att jag gör andra saker på min "lediga" tid så jag har tillräckligt så jag klarar mig utan dubbla ämnen i skolan.
fredag, mars 27, 2009
Måste vi döda barnen....
Jag undrar om vi måste tilllåta att ett eller flera barn bli dödade innan vi tänker på hastigheten i bostadsområdena?
Jag bor i ett stort lägehets område (Vallås i Halmstad) med brandvägar mellan husen på ett par olika ställen.
Där finns grindrar från vägen med de står ofta öppna.
Så där är full trafik som på vilken väg som helst.
Här bor en hel del barn. Precis utanför mitt köksfönster ligger en stor lekplats, men för att komma dit måste man korsa brandvägen. Vilket är en stor risk för barnen. Jag väntar mig att vilken dag som helst se en olycka.
Ska inte barn kunna gå till lekplatsen själva när det inte finns några bilvägar i närheten?
Det tycker jag.
Lägenhetshusen här ägs av ett stort kommunalt fastighetsbolag (HFAB).
Jag tycker att Halmstads största fastighetsbolag som dessutom är kommunägt ska ha större krav på sina anställda och inhyrd företag så att de krypkör om de måste in mellan husen.
Jag har sett målare som cyklar det är häftigt och miljövänligt dessutom.
Boende i husen borde få begära tillstånd för att köra mellan husen.
Borde finnas fart kamror. Ja, jag vet att det kostar pengar...fast visst vore det bra?
Jag bor i ett stort lägehets område (Vallås i Halmstad) med brandvägar mellan husen på ett par olika ställen.
Där finns grindrar från vägen med de står ofta öppna.
Så där är full trafik som på vilken väg som helst.
Här bor en hel del barn. Precis utanför mitt köksfönster ligger en stor lekplats, men för att komma dit måste man korsa brandvägen. Vilket är en stor risk för barnen. Jag väntar mig att vilken dag som helst se en olycka.
Ska inte barn kunna gå till lekplatsen själva när det inte finns några bilvägar i närheten?
Det tycker jag.
Lägenhetshusen här ägs av ett stort kommunalt fastighetsbolag (HFAB).
Jag tycker att Halmstads största fastighetsbolag som dessutom är kommunägt ska ha större krav på sina anställda och inhyrd företag så att de krypkör om de måste in mellan husen.
Jag har sett målare som cyklar det är häftigt och miljövänligt dessutom.
Boende i husen borde få begära tillstånd för att köra mellan husen.
Borde finnas fart kamror. Ja, jag vet att det kostar pengar...fast visst vore det bra?
söndag, mars 22, 2009
Har sådan ångest och panik att jag är spyfärdig.
Mitt hem ser ut som som ett av hemmen i "Rent hus" ungefär.
Jag har inte tid att städa just nu.
Jag har tenta på fredag och det är det viktigaste.
En kompis från skolan skulle vilja komma hem till mig för att plugga ihop.
Det hade ju varit så bra att kunna träffas hemma:
Jag har inte tid att städa just nu.
Jag har tenta på fredag och det är det viktigaste.
En kompis från skolan skulle vilja komma hem till mig för att plugga ihop.
Det hade ju varit så bra att kunna träffas hemma:
- Vi kan gå upp och gå en sväng när vi blir stela i kroppen,
- vi kan lämna böckerna framme när vi äter,
- vi kan gå på toa utan att samla i hop grejerna,
- vi skulle alltid har någonstans att sitta,
- vi skulle slippa att bli störda av andra människor.
Fast efter som mitt hem är fyllt med flyttlådor, damråttor, smutstvätt, smutsig disk och allmän oreda är det helt otänkbat.
Ett stökigt, smutsigt hem - jag är ett riktigt äckel, givetvis får jag ångest och panik för att jag inte kan bjuda hem henne eller någon annan.
Jag blir spyfärdig bara jag tänker på hur svårt det är att få nya kompisar när jag flyttar och inte kan bjuda hem vänner. (Detta är sjätte gången jag flyttar sedan jag blev vuxen.)
Detta är inte första gången mitt hem är ett smutsigt kaos.
Om jag känner mig själv rätt är det nog inte sista gången heller.
fredag, mars 20, 2009
Seminarie....ett nödvändigt ont.
Jag var på diskussionsseminarie i dag.
Jag valde att gå på ett seminarie i en annan grupp en min egen.
Det var en väldig skillnad på hur ett diskussionsseminarie kan gå till.
I min tilldelade grupp är stämningen sådan att man ska svara så kort som möjligt på frågorna. Helst ja eller nej. Man får inte ha några frågor till varandra, det ska gå så fort som möjligt. Man får absolut inte fråga något som man är osäker på, för det är slöseri med de andras tid.
Astrist och inte det minsta lärorikt.
En av de andra i min grupp vill komma därifrån så fort som möjligt för att kunna gå och köpa godis. Det är också mest den personen som tjatar om att vi ska gå till nästa fråga hela tiden.
Då kan jag inte hjälpa att tänka varför går personen inte bara och köper sitt godis och låter oss andra ha ett DISKUSSIONsseminarie.
För så vitt jag vet är inte seminarierna till för att bara skriva sin närvarosignatur och gå.
Jag valde att gå på ett seminarie i en annan grupp en min egen.
Det var en väldig skillnad på hur ett diskussionsseminarie kan gå till.
I min tilldelade grupp är stämningen sådan att man ska svara så kort som möjligt på frågorna. Helst ja eller nej. Man får inte ha några frågor till varandra, det ska gå så fort som möjligt. Man får absolut inte fråga något som man är osäker på, för det är slöseri med de andras tid.
Astrist och inte det minsta lärorikt.
En av de andra i min grupp vill komma därifrån så fort som möjligt för att kunna gå och köpa godis. Det är också mest den personen som tjatar om att vi ska gå till nästa fråga hela tiden.
Då kan jag inte hjälpa att tänka varför går personen inte bara och köper sitt godis och låter oss andra ha ett DISKUSSIONsseminarie.
För så vitt jag vet är inte seminarierna till för att bara skriva sin närvarosignatur och gå.
Jag valde att gå på ett annat seminarie i en annan grupp idag.
Där var det verkligen diskussion och alla vågade fråga saker som de funderade på, utan att höra tjat om att vi måste gå till nästa fråga.
Vi fick till och med hjälp av vår föreläsare med några funderingar efter som det fanns en lust att lära sig det vi nu läser om.
Ändå blev vi klara i god tid.
Jag förstår inte varför vissa ser skolan som ett straff.
Själv är jag intresserad av att lära mig nya saker och tycker det är kul att läsa på högskolan. Även fast det inte alltid är helt lätt. Just nu känns det rörigt och jag är tacksam för all hjälp jag kan få.
Ibland hjälper det att höra andra studenter förklara saker på ett enklare sätt en vissa föreläsare. Han vi har haft nu i några veckor kan vara lite svår att vi direkta svar av.
onsdag, mars 18, 2009
Mitt första linlägg på min nya bärbara dator...
Jag fick en bärbar dator i födelsedagspresent i går precis som jag hade önskat mig. Tackar familjen för det.
Lena skriver att hon skulle rösta på mig som president.
Strålande!!!
Då får jag väl försöka avskaffa monarkin nu och ställa upp i presidentvalet. Känns ju som något jag kan fixa på en fikarast...eller kanske inte.
Fast man måste ju ha mål i livet.
För att uppnå mina mål måste jag gå till skolan och plugga lite nu...
Jag vill tacka för all uppvaktning på min födelsedag....
Lena skriver att hon skulle rösta på mig som president.
Strålande!!!
Då får jag väl försöka avskaffa monarkin nu och ställa upp i presidentvalet. Känns ju som något jag kan fixa på en fikarast...eller kanske inte.
Fast man måste ju ha mål i livet.
För att uppnå mina mål måste jag gå till skolan och plugga lite nu...
Jag vill tacka för all uppvaktning på min födelsedag....
tisdag, mars 17, 2009
Solen skiner och jag blir bara äldre och äldre...
Solen skiner ute, men det var väldig motvind när jag cyklade en sväng tidigare dag.
Jag har annars varit med om både 60 cm snö och sommarvärme med utslagna blommor denna dag genom de gångna åren.
Fast när man väl kommit upp i vuxen ålder känns det inte så viktigt längre...det är som vilken dag som helst.
Det är mest ångestladdat. Jag kan i alla fall känna det som att tiden rinner i väg för mig. Att jag måste skynda mig att bli något, att leva livet.
Fast nu läser jag ju i alla fall på högskolan och försöker utveckla mig själv och hitta ett drömjobb.
Jag hörde att man får ungefär 52000 i lön som riksdagsledamot, det kanske jag skulle satsa på.
Om vi avskaffar monarkin kanske jag kan bli president, det är säkert också en OK lön.
Nästa gång jag skriver ett inlägg är det kanske på min nya bärbara dator som jag önskat mig....
Jag har annars varit med om både 60 cm snö och sommarvärme med utslagna blommor denna dag genom de gångna åren.
Fast när man väl kommit upp i vuxen ålder känns det inte så viktigt längre...det är som vilken dag som helst.
Det är mest ångestladdat. Jag kan i alla fall känna det som att tiden rinner i väg för mig. Att jag måste skynda mig att bli något, att leva livet.
Fast nu läser jag ju i alla fall på högskolan och försöker utveckla mig själv och hitta ett drömjobb.
Jag hörde att man får ungefär 52000 i lön som riksdagsledamot, det kanske jag skulle satsa på.
Om vi avskaffar monarkin kanske jag kan bli president, det är säkert också en OK lön.
Nästa gång jag skriver ett inlägg är det kanske på min nya bärbara dator som jag önskat mig....
måndag, mars 16, 2009
Monarki eller republik...
Jag har fungerat på det här med om Sverige ska vara en monarki eller republik.
Det är ju en lite aktuell fråga just nu på grund av prinsessan Victorias förlovning.
Jag har under lång tid varit helt övertygad om att vi inte ska vara en monarki. Av den annledningen att jag tycker det är fel att vi skattebetalare ska betala för att vår kungafamilj ska leva ett lyxliv. För det är så jag upplever att de framställs i media.
Visst det är inte lätt att vara en sådan kändis och aldrig kan vara lite anonym när man går på stan. Men vad har kungafamiljen för funktion?
Visst kungen är statschef och har vissa symboliska uppgifter. Men ingen politiskmakt, endast representativa och ceremoniella uppgifter.
Så då undrar jag vad vi skulle ha i stället? President? Kejsare? Inget?
Om vi har en president som bara tar över monarkens uppgifter så kostar ju hon eller han lika mycket skattepengar.
Skillnaden är väl att vi skulle rösta fram en president. Fast det tycker inte jag känns så viktigt. Slöseri med tid och pengar att rösta fram någon som endast ska ha representativa uppgifter. Det gör ju säker kungafamiljen lika bra.
Men jag vill inte ha en president som är både statschef och regeringschef som de har i USA, som det inte finns någon möjlighet att avsätta.
Jag hörde talas om ett argument för att behålla monarkin för någon vecka sedan. Nämligen att vi inte kan avskaffa monarkin för att hela vårt svenska system är uppbyggt runt maktbalansen mellan riksdag och regering och hur själva regeringsbildningen fungerar. Det skulle vara för jobbigt att ändra i våra bestämmelser.
Det tycker jag låter som ett svagt och dåligt argument. Om man vill ändra kan man ju göra det om det är det folket vill.
Som det är nu känns det inte lika självklart att avskaffa monarkin som det alltid har gjot innan. Jag vill veta vad alternativet skulle vara först...
Det är ju en lite aktuell fråga just nu på grund av prinsessan Victorias förlovning.
Jag har under lång tid varit helt övertygad om att vi inte ska vara en monarki. Av den annledningen att jag tycker det är fel att vi skattebetalare ska betala för att vår kungafamilj ska leva ett lyxliv. För det är så jag upplever att de framställs i media.
Visst det är inte lätt att vara en sådan kändis och aldrig kan vara lite anonym när man går på stan. Men vad har kungafamiljen för funktion?
Visst kungen är statschef och har vissa symboliska uppgifter. Men ingen politiskmakt, endast representativa och ceremoniella uppgifter.
Så då undrar jag vad vi skulle ha i stället? President? Kejsare? Inget?
Om vi har en president som bara tar över monarkens uppgifter så kostar ju hon eller han lika mycket skattepengar.
Skillnaden är väl att vi skulle rösta fram en president. Fast det tycker inte jag känns så viktigt. Slöseri med tid och pengar att rösta fram någon som endast ska ha representativa uppgifter. Det gör ju säker kungafamiljen lika bra.
Men jag vill inte ha en president som är både statschef och regeringschef som de har i USA, som det inte finns någon möjlighet att avsätta.
Jag hörde talas om ett argument för att behålla monarkin för någon vecka sedan. Nämligen att vi inte kan avskaffa monarkin för att hela vårt svenska system är uppbyggt runt maktbalansen mellan riksdag och regering och hur själva regeringsbildningen fungerar. Det skulle vara för jobbigt att ändra i våra bestämmelser.
Det tycker jag låter som ett svagt och dåligt argument. Om man vill ändra kan man ju göra det om det är det folket vill.
Som det är nu känns det inte lika självklart att avskaffa monarkin som det alltid har gjot innan. Jag vill veta vad alternativet skulle vara först...
fredag, mars 13, 2009
Abort
Jag har förstått att det blivit så vanligt att kvinnor gör abort på grund av barnets kön att det skrivs om det i tidningarna.
Det tycker jag är oroväckande. Jag hoppas tidningarna överdriver.
Jag är passivt för aborter. Jag jobbar varken för eller emot aborter.
Fast jag tycker det är att missbruka rätten till abort att göra en abort för att man väntar en flicka. För det är det mest vanliga verkar det som av det jag har läst på internet.
När jag först läste om det på internet stod det att det var främst kvinnor från vissa kulturer som gör könsaborter.
Då tänkte jag direkt hur stor valfrihet har dessa kvinnor? Kan det inte vara så att några gör aborter för att de är tvingade eller känner ett outtalat tvång från sin kultur?
Att könsabortet utförs i andra länder har jag ju hört talas om, men i Sverige där vi jobbar för att bli så jämställda som möjligt mellan könen. Det tycker jag känns skrämmande.
Fast så läste jag på Aftonbladet läsarnas kommentarer till en artikel om könsaborter.
Det verkade vara många där som inte tyckte det var en så stor sak att göra aborter på grund av barnets kön.
Någon skrev att i hennes släkt fanns någon allvarlig sjukdom som drabbar endast pojkar, som gör att de kan dö innan de blir fem år gamla. Så om denna kvinna blir gravid och det är en pojke skulle hon göra abort för att barnet eventuellt kan få/har den här sjukdomen.
Tänk om han inte skulle ha sjukdomen?
Jag tycker inte det känns rätt att vi kan välja att döda barnet för att det kanske har en sjudom.
Så vitt jag vet gör man sin första ultraljudsundersökning när man är i vecka 16 till 18 ungefär. Då är barnet ganska utvecklat.(http://se.babycenter.com/pregnancy/fetaldevelopment/16weeks/)
Måste ju vara tillräckligt utvecklat för att man ska kunna se könet.
Några tyckte att man skulle förbjuda att man berättar vilket kön barnet har eller senarelägger ultraljudet till det inte är tillåtet att göra abort längre.
Fast ultraljud kan man inte göra för sent eftersom man ska kolla när barnet beräknas födas, genom att mäta lårbenet har jag hört.
Många tyckte det var bra att man får veta könet i god tid så att man kan köpa leksaker och kläder till rätt kön.
Det låter ju som en lyckad start på livet att socialiseras in i en viss könsroll direkt.
Jag som trodde att vi i Sverige skulle försöka att bli mer jämlika och komma i från de könsroller som vi så länge levt mer.
Kan inte vara lätt att vara den i personalen som träffar samma kvinna vid upprepade tillfällen av den anledningen att kvinnan väntar ett barn av fel kön.
vem står på det lilla hjälplösa barnets sida?
Det tycker jag är oroväckande. Jag hoppas tidningarna överdriver.
Jag är passivt för aborter. Jag jobbar varken för eller emot aborter.
Fast jag tycker det är att missbruka rätten till abort att göra en abort för att man väntar en flicka. För det är det mest vanliga verkar det som av det jag har läst på internet.
När jag först läste om det på internet stod det att det var främst kvinnor från vissa kulturer som gör könsaborter.
Då tänkte jag direkt hur stor valfrihet har dessa kvinnor? Kan det inte vara så att några gör aborter för att de är tvingade eller känner ett outtalat tvång från sin kultur?
Att könsabortet utförs i andra länder har jag ju hört talas om, men i Sverige där vi jobbar för att bli så jämställda som möjligt mellan könen. Det tycker jag känns skrämmande.
Fast så läste jag på Aftonbladet läsarnas kommentarer till en artikel om könsaborter.
Det verkade vara många där som inte tyckte det var en så stor sak att göra aborter på grund av barnets kön.
Någon skrev att i hennes släkt fanns någon allvarlig sjukdom som drabbar endast pojkar, som gör att de kan dö innan de blir fem år gamla. Så om denna kvinna blir gravid och det är en pojke skulle hon göra abort för att barnet eventuellt kan få/har den här sjukdomen.
Tänk om han inte skulle ha sjukdomen?
Jag tycker inte det känns rätt att vi kan välja att döda barnet för att det kanske har en sjudom.
Så vitt jag vet gör man sin första ultraljudsundersökning när man är i vecka 16 till 18 ungefär. Då är barnet ganska utvecklat.(http://se.babycenter.com/pregnancy/fetaldevelopment/16weeks/)
Måste ju vara tillräckligt utvecklat för att man ska kunna se könet.
Några tyckte att man skulle förbjuda att man berättar vilket kön barnet har eller senarelägger ultraljudet till det inte är tillåtet att göra abort längre.
Fast ultraljud kan man inte göra för sent eftersom man ska kolla när barnet beräknas födas, genom att mäta lårbenet har jag hört.
Många tyckte det var bra att man får veta könet i god tid så att man kan köpa leksaker och kläder till rätt kön.
Det låter ju som en lyckad start på livet att socialiseras in i en viss könsroll direkt.
Jag som trodde att vi i Sverige skulle försöka att bli mer jämlika och komma i från de könsroller som vi så länge levt mer.
Kan inte vara lätt att vara den i personalen som träffar samma kvinna vid upprepade tillfällen av den anledningen att kvinnan väntar ett barn av fel kön.
vem står på det lilla hjälplösa barnets sida?
Fler smitvägar, tack!
Jag cyklar dagligen till och från högskolan.
För att komma dit måste jag cykla ner för en ganska brant backe. När man kommer ner från backen korssas cykelvägen med en annan cykelväg. Alltså en korsning med fyra cykelvägar där alla har nedförsbacke mer eller midre.
Det förstår ju vem som helst att det är jätte korkat.
Alla blir tvungna att bromsa ner väldigt mycket för man kan inte se om det kommer någon från de andra vägarna.
Så skulle man aldrig acceptera att en bilväg är. Då skulle man begära speglar för att kunna se om det kommer någon från de andra vägarna eller att man bygger så att man kan se de andra vägarna och inte stora vallar emellan.
Jag tycker vi cyklister också ska få speglar för att se bättre.
Innan man cyklar ner för backen går det en "smitväg" ner för en stor äng. Med "smitväg" menar jag en väg som har kommit upp på grund av att människor väljer att gena där och smita den närmsta vägen.
Jag tycker att man ska asfaltsera den när "smitvägen" så att fler kan använda den utan att slira runt i lera och grus. Dessutom skulle barn enklare kunna använda den om den var asfalterad.
Om den här "smitvägen" görs om till en riktig cykelväg skulle det ju minska antalet cyklister och gående nere i korsningen vilket skulle vara bra för alla.
Så vitt jag vet är det kommunen som äger ängen så jag ser ingen anledning till att inte genomföra denna lösning.
Men jag antar att pengar är problemet. Man lägger hellre pengar på bilvägarna.
För att komma dit måste jag cykla ner för en ganska brant backe. När man kommer ner från backen korssas cykelvägen med en annan cykelväg. Alltså en korsning med fyra cykelvägar där alla har nedförsbacke mer eller midre.
Det förstår ju vem som helst att det är jätte korkat.
Alla blir tvungna att bromsa ner väldigt mycket för man kan inte se om det kommer någon från de andra vägarna.
Så skulle man aldrig acceptera att en bilväg är. Då skulle man begära speglar för att kunna se om det kommer någon från de andra vägarna eller att man bygger så att man kan se de andra vägarna och inte stora vallar emellan.
Jag tycker vi cyklister också ska få speglar för att se bättre.
Innan man cyklar ner för backen går det en "smitväg" ner för en stor äng. Med "smitväg" menar jag en väg som har kommit upp på grund av att människor väljer att gena där och smita den närmsta vägen.
Jag tycker att man ska asfaltsera den när "smitvägen" så att fler kan använda den utan att slira runt i lera och grus. Dessutom skulle barn enklare kunna använda den om den var asfalterad.
Om den här "smitvägen" görs om till en riktig cykelväg skulle det ju minska antalet cyklister och gående nere i korsningen vilket skulle vara bra för alla.
Så vitt jag vet är det kommunen som äger ängen så jag ser ingen anledning till att inte genomföra denna lösning.
Men jag antar att pengar är problemet. Man lägger hellre pengar på bilvägarna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Om mig
- Maria "Mi" Johansson
- Socialist och feminist! Halmstadbo sedan 20080901, kommer från Vislanda i Småland. Blivande folkhälsovetare. Vänsterpartist sedan januari 2007 med en önskan om att förändra världen. Kunskap är makt!