Monarki eller republik...

Jag har fungerat på det här med om Sverige ska vara en monarki eller republik.

Det är ju en lite aktuell fråga just nu på grund av prinsessan Victorias förlovning.

Jag har under lång tid varit helt övertygad om att vi inte ska vara en monarki. Av den annledningen att jag tycker det är fel att vi skattebetalare ska betala för att vår kungafamilj ska leva ett lyxliv. För det är så jag upplever att de framställs i media.

Visst det är inte lätt att vara en sådan kändis och aldrig kan vara lite anonym när man går på stan. Men vad har kungafamiljen för funktion?
Visst kungen är statschef och har vissa symboliska uppgifter. Men ingen politiskmakt, endast representativa och ceremoniella uppgifter.

Så då undrar jag vad vi skulle ha i stället? President? Kejsare? Inget?

Om vi har en president som bara tar över monarkens uppgifter så kostar ju hon eller han lika mycket skattepengar.
Skillnaden är väl att vi skulle rösta fram en president. Fast det tycker inte jag känns så viktigt. Slöseri med tid och pengar att rösta fram någon som endast ska ha representativa uppgifter. Det gör ju säker kungafamiljen lika bra.

Men jag vill inte ha en president som är både statschef och regeringschef som de har i USA, som det inte finns någon möjlighet att avsätta.

Jag hörde talas om ett argument för att behålla monarkin för någon vecka sedan. Nämligen att vi inte kan avskaffa monarkin för att hela vårt svenska system är uppbyggt runt maktbalansen mellan riksdag och regering och hur själva regeringsbildningen fungerar. Det skulle vara för jobbigt att ändra i våra bestämmelser.

Det tycker jag låter som ett svagt och dåligt argument. Om man vill ändra kan man ju göra det om det är det folket vill.

Som det är nu känns det inte lika självklart att avskaffa monarkin som det alltid har gjot innan. Jag vill veta vad alternativet skulle vara först...

Abort

Jag har förstått att det blivit så vanligt att kvinnor gör abort på grund av barnets kön att det skrivs om det i tidningarna.
Det tycker jag är oroväckande. Jag hoppas tidningarna överdriver.

Jag är passivt för aborter. Jag jobbar varken för eller emot aborter.

Fast jag tycker det är att missbruka rätten till abort att göra en abort för att man väntar en flicka. För det är det mest vanliga verkar det som av det jag har läst på internet.

När jag först läste om det på internet stod det att det var främst kvinnor från vissa kulturer som gör könsaborter.
Då tänkte jag direkt hur stor valfrihet har dessa kvinnor? Kan det inte vara så att några gör aborter för att de är tvingade eller känner ett outtalat tvång från sin kultur?
Att könsabortet utförs i andra länder har jag ju hört talas om, men i Sverige där vi jobbar för att bli så jämställda som möjligt mellan könen. Det tycker jag känns skrämmande.

Fast så läste jag på Aftonbladet läsarnas kommentarer till en artikel om könsaborter.
Det verkade vara många där som inte tyckte det var en så stor sak att göra aborter på grund av barnets kön.
Någon skrev att i hennes släkt fanns någon allvarlig sjukdom som drabbar endast pojkar, som gör att de kan dö innan de blir fem år gamla. Så om denna kvinna blir gravid och det är en pojke skulle hon göra abort för att barnet eventuellt kan få/har den här sjukdomen.
Tänk om han inte skulle ha sjukdomen?
Jag tycker inte det känns rätt att vi kan välja att döda barnet för att det kanske har en sjudom.

Så vitt jag vet gör man sin första ultraljudsundersökning när man är i vecka 16 till 18 ungefär. Då är barnet ganska utvecklat.(http://se.babycenter.com/pregnancy/fetaldevelopment/16weeks/)
Måste ju vara tillräckligt utvecklat för att man ska kunna se könet.

Några tyckte att man skulle förbjuda att man berättar vilket kön barnet har eller senarelägger ultraljudet till det inte är tillåtet att göra abort längre.
Fast ultraljud kan man inte göra för sent eftersom man ska kolla när barnet beräknas födas, genom att mäta lårbenet har jag hört.

Många tyckte det var bra att man får veta könet i god tid så att man kan köpa leksaker och kläder till rätt kön.

Det låter ju som en lyckad start på livet att socialiseras in i en viss könsroll direkt.

Jag som trodde att vi i Sverige skulle försöka att bli mer jämlika och komma i från de könsroller som vi så länge levt mer.

Kan inte vara lätt att vara den i personalen som träffar samma kvinna vid upprepade tillfällen av den anledningen att kvinnan väntar ett barn av fel kön.

vem står på det lilla hjälplösa barnets sida?