måndag, maj 04, 2009

Livet ändras så snabbt...

Natten till lördagen brann ett hus ner hemma i Vislanda.

En ung tjej på 23-24 år dog. Det var ingen jag känner. Men min syster har gått i samma klass som hennes stora syster.

Jag var inte där och tittade, men min syster var i närheten dagen efter och såg huset.

Helt sönder brunnit.

Fullt med blommor och foton på tjejen.

Alla andra i huset hade klarat sig. De hade hört brand varnaren i hennes lägenhet. Hon levde när de fick ut henne ur byggnaden, men dog på vägen till lasarettet.

Så fort det händer något sådant här, att en ung person dör känner jag mig så lyckligtlottad.
Jag har inte förlorat någon i min närmsta släkt på det sättet.
Närmst är mina morföräldrar. Fast de hade båda varit sjuka innan de dog. Då blir man ju lite förvarnad
Likaså var det med min sambos syster och pappa. Båda två hade varit sjuka en längre tid innan de dog.

Jag kände inte någon av dem speciellt väl. men tycker givetvis det var hemskt. Speciellt för de som stod dem riktigt nära.

Det närmsta den typen av sorg som jag varit var när min barndomskompis dog i en bilolycka för ett par år sedan. Fast vi hade inte umgåtts på flera år innan olyckan.

Värst var att se familjens sorg.

Jag är livrädd för att hamna i den situationen. Att någon nära och kär ska dö hastigt och oväntat.

1 kommentar:

emma sa...

Hemsk upplevelse...av att läsa alla fina inlägg som skrivs om Emelie så känns det bara ännu värre. Hon verkar vara en person som är älskad av många! Jag vill inte heller uppleve en sådan känsla, om någon av, min kära familj skulle bli utsatt för något som detta....finns inga ord som skulle kunna beskriva den känslan.
Vi är lyckligt lottade!


Om mig

Mitt foto
Socialist och feminist! Halmstadbo sedan 20080901, kommer från Vislanda i Småland. Blivande folkhälsovetare. Vänsterpartist sedan januari 2007 med en önskan om att förändra världen. Kunskap är makt!

Bloggintresserade