Seminarie....ett nödvändigt ont.

Jag var på diskussionsseminarie i dag.

Jag valde att gå på ett seminarie i en annan grupp en min egen.
Det var en väldig skillnad på hur ett diskussionsseminarie kan gå till.

I min tilldelade grupp är stämningen sådan att man ska svara så kort som möjligt på frågorna. Helst ja eller nej. Man får inte ha några frågor till varandra, det ska gå så fort som möjligt. Man får absolut inte fråga något som man är osäker på, för det är slöseri med de andras tid.

Astrist och inte det minsta lärorikt.

En av de andra i min grupp vill komma därifrån så fort som möjligt för att kunna gå och köpa godis. Det är också mest den personen som tjatar om att vi ska gå till nästa fråga hela tiden.

Då kan jag inte hjälpa att tänka varför går personen inte bara och köper sitt godis och låter oss andra ha ett DISKUSSIONsseminarie.

För så vitt jag vet är inte seminarierna till för att bara skriva sin närvarosignatur och gå.

Jag valde att gå på ett annat seminarie i en annan grupp idag.

Där var det verkligen diskussion och alla vågade fråga saker som de funderade på, utan att höra tjat om att vi måste gå till nästa fråga.

Vi fick till och med hjälp av vår föreläsare med några funderingar efter som det fanns en lust att lära sig det vi nu läser om.

Ändå blev vi klara i god tid.

Jag förstår inte varför vissa ser skolan som ett straff.

Själv är jag intresserad av att lära mig nya saker och tycker det är kul att läsa på högskolan. Även fast det inte alltid är helt lätt. Just nu känns det rörigt och jag är tacksam för all hjälp jag kan få.

Ibland hjälper det att höra andra studenter förklara saker på ett enklare sätt en vissa föreläsare. Han vi har haft nu i några veckor kan vara lite svår att vi direkta svar av.