Så trött jag är på borgarna och deras osocialistiska politik

Jag är så trött på vårdval, valfrihet inom skolan och valfrihet hit och dit...

Den största valfriheten får man när man verkligen har möjlighet att välja på lika villkor

Vilket jag anser att man inte har i borgarnas samhälle.

Det är valfrihet att kunna läsa på högskolan eftersom jag...
... har fått möjligheten att ha högskolebehörighet från gymnasiet,
...inte måste vara rik för att studera vidare,
...kan få studiemedel och studielån,
...kan få tjänstledigt för studier,
...kan studera grattis på högskolan/universitet.

Fast jag kan förstå att det finns många som inte kan eller vill läsa in högskolebehörighet på gymnasiet. Kanske vill man bli något där man inte behöver alla dessa ämnen för att kunna utföra sitt arbete. Jag kan förstå att vissa kärnämnen är svåra för många elever.

Jag tycker om man gör fler lärlinglinjer/yrkesinriktade program där man minskar ner på kärnämnena måste man öka möjligheten att läsa in dessa ämnen senare.

Man ska inte bli begränsad i sina valmöjligheter att utvecklas och studera vidare när man blir äldre och kanske insett att man vill göra något annat med sitt liv. Därför tycker jag att man ska utveckla Komvux.

Sedan tycker inte jag att man ska kunna komma in på komvux bara för att höja ett betyg. Så om man bara får G eller VG i en kurs på gymnasiet ska man inte direkt kunna springa till komvux och plugga för att höja sitt betyg.

Komvux ska främst ta in de som inte har ämnet sedan tidigare och behöver en behörighet. Sedan tycker inte jag det är fel att fylla på klasserna med de som redan har betyg i ämnena.
För man ska inte bli hindrad att komma in på en utbildning för att man kanske misslyckats i något ämne Fast man ska inte ha förtur.

Det är valfrihet för mig att inte behöva välja vad jag ska jobba med resten av mitt liv när jag är 15/16 år. Eller ännu tidigare.

Jag tycker det känns som att borgarna vill att man ska bestämma sig så fort man föds för vad man ska bli när man blir stor.
Gå på rätt förskolan, rätt grundskola och få strålande betyg så att man sedan kan gå på rätt gymnasieskolan och åter igen få topbetug för att därefter gå på rätt högskola/universitet för att slutligen få tätt arbete.

Det finns en stor risk i att sätta betyg och stämplar på människor för tidigt i livet. Blir man stämplad som en busig och dum person lever man upp till det. Sedan finns det den gruppen som känner en väldig press på sig från släkt och vänner att få höga betyg och studera vidare. Fast de kanske inte alls har den förmåga, kunskap eller intresse som krävs. Jag tror att det leder till många olyckliga personer.

Som förälder vill man att sina barnen ska få så stor och bra valfrihet som möjligt i framtiden. Alltså vill man att de ska plugga naturvetenskapligtprogram för att hålla så många dörrar som möjligt öppna. Fast i själva verket har man inte alls den valfrihet som jag eftersöker. För vad är det för val att vara tvungen att läsa "natur" för att senare kunna välja i livet?

Själv läste jag omvårdnadsprogrammet på gymnasiet och jag anser att jag lärde mig många värdefulla saker där som jag har haft nytta av i livet. Dessutom upplever jag inte mina gymnasiestudier som en plåga utan en rolig och trevlig tid i mitt liv. Jag klarade mig bra i skolan.

Så nu efter att har arbetat några år och har mer livserfarenhet och arbetslivserfarenhet anser jag att jag gör ett bättre och klokare beslut av vad jag ska studera till och vad jag vill göra i framtiden.

När jag slutade gymnasiet visste inte jag vad jag ville bli. Jag har haft mång drömmar genom livet. Men nu tror jag att jag har hittat den väg jag vill gå. Skulle det visa sig att jag har fel har jag valfriheten att läsa vidare.

Jag älskar vår svenska valfrihet. Förstör inte den med era borgliga begränsningar - hör ni det borgare?!

Just nu känns livet tomt och ensamt

Jag känner att jag är rätt missnöjd med mig själv just nu.

Måste ta i tu med mitt liv.

Dags för förändring och förbättring.

Att behöva jobba känns ju inte bättre precis.

Livet känns tomt och ensamt.

Sex och kyssar före äktenskapet!

I går såg jag början på något program på TV. Handlade om flickor som bestämmer sig för att inte ha sex innan äktenskapet. Men det var inte det ända utan de skulle inte kyssa någon innan äktenskapet heller.

Jag tycker det låter helt idiotiskt.

Jag anser att det är bra att träffa många personer innan man bestämmer sig för något allvarligare förhållande/giftemål.
Så att man lär känna sig själv och upptäcker vad man vill att den andra personen ska ha för egenskaper.
Man kan inte bara träffa någon och gifta sig och tro att allt bli underbart.

Nu såg inte jag hela programmet men det verkade som att det bara var tjejer som skulle ingå dessa löften om avhållsamhet. Det tycker jag verkar diskriminerande. Det är att gå tillbaka i tiden.
En del av dessa tjejer var bara fem år gamla. Då kan man ju inte ta några så avgörande beslut.

Jag menar inte att man ska ha sex med alla man träffar, men jag tycker inte det är fel att ha sex med flera personer innan man gifter sig.
Att inte ens kyssa någon är ju dötrist. Dessutom fungerar det inte så bra med den värld vi lever i. Jobbigt att alltid behöva förklara varför man inte vill kyssas.

Mina barn ska i alla fall få ha hur många pojkvänner och flickvänner som de vill, bara de skyddar sig. Sedan behöver de givetvis inte ha så bråttom med att ha sex första gången.

Jag tror att det är en viktig erfarenhet att träffa någon nya och få det att fungera och gör det inte det är det en bra erfarenhet också att kunna göra slut.

Är jag på fel spår?

Jag saknar statsvetenskapen.

Frågan är om jag borde läsa mer statsvetenskap. Jag kan ju läsa statsvetenskap efter mitt program är slut (hösten 2011).

Stod på torget i lördag inför valet med partiet. Där fanns ett gäng moderatungdomar där också. Jag kände igen två av dem från avslutningsfikat med statsvetenskapen.

Då kände jag det att dessa personer vill ju säkert göra politiskkarriär och det vill jag med, alltså har de ett bra försprång.
Dels är dessa killar klara NU med sin statsvetenskap och jag pluggar fortfarande. Dels läser jag fel program borde läsa statsvetenskapligt program.

Fast även om jag skulle sökt statsvetenskapligtprogram så hade jag inte behörighet. Saknar historia. Men nu skulle jag kanske ha behörighet, eftersom jag läst statsvetenskap 1-30hp.

Fast jag trivs bra i min klass vill inte byta klass. Speciellt jag och en tjej i klassen har ett bra samarbete.

Jag upplever statsvetenskapen som roligare än folkhälsovetenskapen. Kan det bero på att jag var mer intresserad av statsveteskapen för den upplevs som svårare eller är det verkligen ett riktigt intresse? Kanske läser jag fel?

Är inte det slöseri med lånepengar och tid?

Vad ska jag göra?

Jag ser inte fram emot att läsa FHV31-60 hp. Vad är det för fel på mig?

Dra in på föräldraledigas barnomsorgsplatser

Varför drar man inte in på förskoleplatserna för alla föräldralediga mammor och pappor?

Varför ska de ha rätt till en förskoleplats när de ändå är hemma och lediga?

Arbetande föräldrar får ju inte ens handla, prata med en bekant på vägen hem från jobbet/skolan eller något annat tidsavvikande. Vid all ledighet ska barnen också vara lediga, inga undantag.

Medans föräldralediga personer kan gör vad de vill 15 timmar i veckan.
Då vore det ju idiotiskt att ta tillfället i akt och umgås med sin barn, om man kan slippa. För skaffar man barn vill man väl slippa dem så mycket som möjligt. Usch för att ha tid med sina barn!!!
Det är sådan lyx som man bara får drömma om...om arbetar eller studerar.

Som förälder skulle jag ju hellre se att barnomsorgen håller en hög kvalitet den dagen mina barn är stora nog att börja på förskolan och måste vara där för att jag jobbar/studerar.
Hellre det än att jag har rätt till en plats när jag ändå är föräldraledig och hemma.
Ibland kan man inte vara så egoistisk utan måste tänka på allmännyttan. (Alltså om man tycker det är egoistiskt att slippa sina barn 15 timmar i veckan)

Då finns det säkert många föräldrar som försvarar att de lämnar sina barn med att de gör det för barnens skull. Att barnen behöver den tiden med sina kompisar, så att de inte glömmer bort förskolan. Dessutom kanske det är så att man kan förlora sin plats om man inte låter barnet vara där. Hur det fungerar med platsgaranti vet inte jag, men i så fall måste man väl kunna lösa det på annat sätt.

Jag har hört talas om någon sorts besöksrätt för barn som är hemma med föräldralediga föräldrar. Då barnet kan komma till sin förskola för att hälsa på sina kompisar regelbundet för att hålla kontakten och behålla sin plats. Det tycker jag kan vara en lösning nu när det är ekonomiskkris och man måste spara lite här och var.

Däremot tycker jag det är stor skillnad på att vara arbetslös och ha rätt till barnomsorg och att vara föräldraledig och ha rätt till förskoleplats.
Som arbetslös måste man kunna gå på anställningsintervjuer, möte på arbetsförmedlingen och söka arbete aktivt på annat sätt. Vilket inte är helt lätt med småbarn.
Har man sedan sådan tur att man kan få ett jobb ska man kunna komma igång och arbeta snabbt.

(För er som inte känner mig kan jag ju berätta att jag har en tendens att vara ironisk ganska ofta.)

Fusk på Halmstad Högskola

Under dagens föreläsning berättare vår föreläsare att han hade fått in ett mejl av någon om att det finns de som fuskar på skolan. Men så hade personen skrivit att han/hon inte ville bli namngiven.
Fast föreläsaren är skyldig att diarieföra all mejl som han får in i egenskap av offentliganställd.
Men så sa han att han inte hade diariefört just det här mejlet (ännu).

Min första tanke var att han inte gjort det för att vara snäll mot uppgiftslämnaren.
Sedan tänkte jag vidare på det. Kan det vara så att skolan skiter i att det fuskas på skolan eller tar man inte uppgiftslämnaren på allvar?

Om jag skulle skriva ett sådant medelande skulle jag vilja att det diarieförs som det ska. Men för det behöver ju inte föreläsaren aktivt gå runt och sprida uppgiften om vem det är som har informerat skolan om att det fuskas.

Men visst brukar väl högskolan ta fusk på allvar?

Livet ändras så snabbt...

Natten till lördagen brann ett hus ner hemma i Vislanda.

En ung tjej på 23-24 år dog. Det var ingen jag känner. Men min syster har gått i samma klass som hennes stora syster.

Jag var inte där och tittade, men min syster var i närheten dagen efter och såg huset.

Helt sönder brunnit.

Fullt med blommor och foton på tjejen.

Alla andra i huset hade klarat sig. De hade hört brand varnaren i hennes lägenhet. Hon levde när de fick ut henne ur byggnaden, men dog på vägen till lasarettet.

Så fort det händer något sådant här, att en ung person dör känner jag mig så lyckligtlottad.
Jag har inte förlorat någon i min närmsta släkt på det sättet.
Närmst är mina morföräldrar. Fast de hade båda varit sjuka innan de dog. Då blir man ju lite förvarnad
Likaså var det med min sambos syster och pappa. Båda två hade varit sjuka en längre tid innan de dog.

Jag kände inte någon av dem speciellt väl. men tycker givetvis det var hemskt. Speciellt för de som stod dem riktigt nära.

Det närmsta den typen av sorg som jag varit var när min barndomskompis dog i en bilolycka för ett par år sedan. Fast vi hade inte umgåtts på flera år innan olyckan.

Värst var att se familjens sorg.

Jag är livrädd för att hamna i den situationen. Att någon nära och kär ska dö hastigt och oväntat.