http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6142407.ab
Om det är så att två kvinnor är minst lika bra föräldrar som en av varje kön tycker jag det är JÄTTEBRA!!!
Det viktiga är inte vilket kön man har utan hur man tar hand om sina barn och hur man uppfostrar dem. Dessutom har homosexuella par störe press på sig att vara bättre föräldrar.
Medans heterosexuellaföräldrar kan behandla sin barn som skit, fast det tycker många är mer okej eftersom de är naturliga familjer.
Om barn till homosexuella blir illa behandlade av samhället, andra barn och föräldrar beror det på sådana som personer som sänder ut negativa signaler till folk i din om givning.
Det är inte de homosexuellas fel om deras barn får det jobbigt i samhället det beror på hur andra människor behandlar dessa barn.
Dessutom blir även "heterobarn" illa behandlade ute i samhället....vems fel är det?
Jag anser att det är själviska, tångsynta och rädda människor som inte vågar se att alla människor är lika mycket värda. De lär sina barn och andra i deras omgivning att bli onda elaka människor. De lär sina barn att trycka ner andra och behandla andra illa.
Det gäller inte bara barn till homosexuella utan även, invandrare, tjejer, handikappade och många fler "grupper" i samhället.
onsdag, november 18, 2009
söndag, november 15, 2009
Könsmaktstrukturen är ett stort problem
Könsmaktstrukturen är ett stort problem.
Vi är alla så vana vid att leva efter manliga normer som "alltid" har funnits att vi inte reagerar över vad som händer runt omkring oss.
Vi tror att det är så det måste vara. Fast det är fel.
Vi föds inte som män eller kvinnor det är något vi blir. Något vi lär oss från det att vi föds.
Eftersom det är inlärda vanor så kan vi också ändra våra vanor.
För jag tror att både män och kvinnor skulle må bättre av att slippa alla könsrelaterade "måsten".
Män tvingas också till roller som de inte alltid vill ta på sig tror jag.
Det är inte bara kvinnor som har en stor tyngd att bära.
Fast det kvävs att både män och kvinnor börjar tänka om i nya banor.
Kvinnor måste låta män sköta traditionella kvinnoområden, som hemmet, barn och så vidare på sitt eget sätt och inte vara där med pekpinnar hela tiden och tala om hur det rätta sättet är.
Män måste i sin tur låta kvinnor göra sådant som traditionellt varit manligt och fortfarande är.
Men framför allt måste man ändra saker på högre nivå.
Från politiskt håll.
Vi är alla så vana vid att leva efter manliga normer som "alltid" har funnits att vi inte reagerar över vad som händer runt omkring oss.
Vi tror att det är så det måste vara. Fast det är fel.
Vi föds inte som män eller kvinnor det är något vi blir. Något vi lär oss från det att vi föds.
Eftersom det är inlärda vanor så kan vi också ändra våra vanor.
För jag tror att både män och kvinnor skulle må bättre av att slippa alla könsrelaterade "måsten".
Män tvingas också till roller som de inte alltid vill ta på sig tror jag.
Det är inte bara kvinnor som har en stor tyngd att bära.
Fast det kvävs att både män och kvinnor börjar tänka om i nya banor.
Kvinnor måste låta män sköta traditionella kvinnoområden, som hemmet, barn och så vidare på sitt eget sätt och inte vara där med pekpinnar hela tiden och tala om hur det rätta sättet är.
Män måste i sin tur låta kvinnor göra sådant som traditionellt varit manligt och fortfarande är.
Men framför allt måste man ändra saker på högre nivå.
Från politiskt håll.
lördag, november 14, 2009
Las är hjälten
Den 27 juni skrev Marie Axtelius, regionchef hos Företagarna en debattartikel med rubriken ”Las är boven”. Hon menar att Las är ett arbetsmarknadsproblem för unga, gamla, invandrare och småföretagare – ja, i stort sett för samtliga aktörer på arbetsmarknaden. Att det i lågkonjunktur råder allmän arbetsbrist – oavsett lagar – tycks knappast föresväva henne.
Mest tycks Axtelius ömma för ungdomarna. Hon skriver att ” deras äldre arbetskamrater, behåller sina jobb i kraft av längre anställningstid”. Hon missar en liten parentes; på en totalt oreglerad arbetsmarknad är det knappast den med minst erfarenhet och minst förvärvad kunskap som får behålla jobbet då det är dags för uppsägningar. Las är i själva verket bra för ungdomar; med hjälp av anställningsskyddet får de en chans att få ett mer långsiktigt jobb.
Att äldre inte ”vågar byta jobb” sägs bero på att de inte vill ”förlora sin ”köplats’” - men också här glöms den svages plats på en oreglerad marknad bort. Det är inte lika intressant att anställa någon som har färre år kvar i arbetsför ålder som någon som har fler år. Axelius talar också om försämrade pensioner för denna grupp, men den som inte har chansen att arbeta de sista åren av sitt yrkesliv får knappast någon lysande pension. Finns en önskan om att byta arbete byter man arbete. Behovet av en trygg anställning är dock större när pensionsåldern närmar sig – och där är Las sannerligen hjälten!
Det kanske allra märkligaste påståendet iAxelius debattartikel är att Las leder till svårigheter att behålla ”personer med invandrarbakgrund”. Detta är ju direkt befängt! Det vore lättare att göra sig av med personer utan saklig grund – till exempel på en rasistisk sådan - om Las inte funnes, inte svårare.
Trygga anställningsvillkor är en svensk företeelse vi bör vara stolta över. Skyddet finns för de svaga grupperna som Axelius påstår att det skulle drabba.
”Ta bort krånglet” genom att lära ”60 procent av företagen med 20-49 anställda” som har ”haft problem med Las” vad lagen handlar om och om hur okrångligt det egentligen är. (Då kan vi börja ”lita på företagarna”.) Inse att ”riskvilligt kapital” redan finns bland företagare, men att detta bör regleras så att det inte drabbar Axelius skyddslingar bland arbetstagarna.
Skapa ”framtidstro i landet” på trygghetens grunder – inte på en skakig börs som raserar en hel värld när bostadsmarkanden i USA går dåligt. Vi lever i en värld som behöver mer – inte mindre – trygghet, och där är Las hjälten – inte boven!
Paul Liljencrantz (V), ordförande, Halmstad
Carina Rosshed Renkert (V), vice ordförande, Halmstad
Maria Johansson (V), Halmstad
Magnus Bellmyr (V), Halmstad
Paulina Lundkvist (V), Halmstad
Trygga anställningsvillkor är en svensk företeelse vi bör vara stolta över .
Från Hallandsposten 20090707
Mest tycks Axtelius ömma för ungdomarna. Hon skriver att ” deras äldre arbetskamrater, behåller sina jobb i kraft av längre anställningstid”. Hon missar en liten parentes; på en totalt oreglerad arbetsmarknad är det knappast den med minst erfarenhet och minst förvärvad kunskap som får behålla jobbet då det är dags för uppsägningar. Las är i själva verket bra för ungdomar; med hjälp av anställningsskyddet får de en chans att få ett mer långsiktigt jobb.
Att äldre inte ”vågar byta jobb” sägs bero på att de inte vill ”förlora sin ”köplats’” - men också här glöms den svages plats på en oreglerad marknad bort. Det är inte lika intressant att anställa någon som har färre år kvar i arbetsför ålder som någon som har fler år. Axelius talar också om försämrade pensioner för denna grupp, men den som inte har chansen att arbeta de sista åren av sitt yrkesliv får knappast någon lysande pension. Finns en önskan om att byta arbete byter man arbete. Behovet av en trygg anställning är dock större när pensionsåldern närmar sig – och där är Las sannerligen hjälten!
Det kanske allra märkligaste påståendet iAxelius debattartikel är att Las leder till svårigheter att behålla ”personer med invandrarbakgrund”. Detta är ju direkt befängt! Det vore lättare att göra sig av med personer utan saklig grund – till exempel på en rasistisk sådan - om Las inte funnes, inte svårare.
Trygga anställningsvillkor är en svensk företeelse vi bör vara stolta över. Skyddet finns för de svaga grupperna som Axelius påstår att det skulle drabba.
”Ta bort krånglet” genom att lära ”60 procent av företagen med 20-49 anställda” som har ”haft problem med Las” vad lagen handlar om och om hur okrångligt det egentligen är. (Då kan vi börja ”lita på företagarna”.) Inse att ”riskvilligt kapital” redan finns bland företagare, men att detta bör regleras så att det inte drabbar Axelius skyddslingar bland arbetstagarna.
Skapa ”framtidstro i landet” på trygghetens grunder – inte på en skakig börs som raserar en hel värld när bostadsmarkanden i USA går dåligt. Vi lever i en värld som behöver mer – inte mindre – trygghet, och där är Las hjälten – inte boven!
Paul Liljencrantz (V), ordförande, Halmstad
Carina Rosshed Renkert (V), vice ordförande, Halmstad
Maria Johansson (V), Halmstad
Magnus Bellmyr (V), Halmstad
Paulina Lundkvist (V), Halmstad
Trygga anställningsvillkor är en svensk företeelse vi bör vara stolta över .
Från Hallandsposten 20090707
Politik eller marknad
Det låter ju bra det där med valfrihet – att var och en ska ha rätt att bestämma över sitt eget liv. Vi ska konkurrensutsätta vår gemensamma välfärd för valfrihetens skull. Vi får välja, var för sig, och sen får det samlade resultatet bli som det blir.
Men vad händer när detta resultat gör det sämre för de flesta? Av vem ska vi då utkräva ansvar? Marknadslagarna tar inte ansvar för vård, skola och omsorg som inte riktigt blir som vi har tänkt oss. Politiskt ansvar tar ingen. Ansvaret är ditt. Det är du som får stå för dina felaktiga val och för att systemet blir snedvridet. Systemet blir som det blir när människor väljer som de väljer. Du som får stå för orättvisorna – trots att du knappast kan ha överblick över systemet som helhet; den måste vi ha tillsammans.
Vi måste lyfta blicken. Vi måste få syn på de övergripande konsekvenserna och orättvisorna, och vi måste agera tillsammans. Bara så ges de allra flesta av oss någon egentlig valfrihet, och bara så får de allra flesta av oss någon egentlig makt över våra liv.
Paulina Lundkvist (V)
Maria Johansson (V)
Från Hallandsposten 20091114
Men vad händer när detta resultat gör det sämre för de flesta? Av vem ska vi då utkräva ansvar? Marknadslagarna tar inte ansvar för vård, skola och omsorg som inte riktigt blir som vi har tänkt oss. Politiskt ansvar tar ingen. Ansvaret är ditt. Det är du som får stå för dina felaktiga val och för att systemet blir snedvridet. Systemet blir som det blir när människor väljer som de väljer. Du som får stå för orättvisorna – trots att du knappast kan ha överblick över systemet som helhet; den måste vi ha tillsammans.
Vi måste lyfta blicken. Vi måste få syn på de övergripande konsekvenserna och orättvisorna, och vi måste agera tillsammans. Bara så ges de allra flesta av oss någon egentlig valfrihet, och bara så får de allra flesta av oss någon egentlig makt över våra liv.
Paulina Lundkvist (V)
Maria Johansson (V)
Från Hallandsposten 20091114
Kvinna, politiker och förtryckt
Jag blir så förbannad på kvinnor som förtrycker andra kvinnor som vill förändra samhället.
Som kvinnlig politiker blir jag nertryckt av andra kvinnor för att man ser ALLA kvinnliga politiker som inkompetenta människor. För att man ser könskvotering som något negativt.
Istället för att se att det finns politiskt intresserade och kompetenta kvinnor, hakar man upp sig på att vissa av dessa kvinnor kanske får en position pga könskvotering
Som om politiska partier går ut på gatan och drar in kvinnor och tvingar dem att ta vissa politiska poster bara för att partiet är tvingat att nominera kvinnor också.
Utan regler om könskvotering inom politiken tror jag att situationen skulle vara att många partier har kvinnliga medlemmar som är väldigt intresserade och duktiga inom flera samhällsområden.
Men när man ska nominera någon till en post är det bättre att nominera en intresserad, kompetent man i första hand eftersom det kanske ger mer pondus till de politiska frågorna, än om en kvinna framför dem.
Så man resonerar så att partiet i stort vinner på en manlig representant
Då tror jag att det är lätt att dessa intresserade, kompetenta kvinnorna tröttnar på att aldrig få en chans att visa vad de går för och lämnar politiken.
Därför tror jag att könskvoteringkan vara bra som en tillfällig politiskåtgärd för att ge de kompetenta kvinnorna en chans.
Självklart vill vi alla få en post eller ett jobb pga att vi är den mest dugliga personen för uppdraget. Det gäller både män och kvinnor.
Fast om det ända sättet för mig som kvinnlig politiker att få ett förtroendeuppdrag är pga könskvotering så tar jag hellre emot det än stå kvar och se någon annan få uppdraget pga att personen har en snopp att tänka med.
För jag ser hellre att jag får in en fot, så att jag kan ändra politiken och samhället inifrån och bevisa att jag och andra kvinnor kan vara kompetenta.
Jag anser att jag gör mer nytta på insidan än på utsidan.
Att göra likhetstecken mellan könskvotering och inkompetens är sådant män gör för att de känner sig hotade av kvinnor.
Därför blir jag extra förbannat på KVINNOR som förtrycker andra kvinnor. Men de känner sig väl sig också hotade av att det finns kvinnor som är mer kompetenta än dem själva.
Men om vi inte är för speciella fördelar för ett visst kön t.ex. kvinnor borde kvinnor aldrig fått rösträtt och politiska rättigheter för att kvinnor är för inkompetenta att rösta. Vi borde inte ha speciella kvinnojourer för utsatta kvinnor utan slopa den typen av verksamheter. Ta bort brottsrubriceringen "kvinnomisshandel” eftersom den riktar sig till misshandel av ett specifikt kön.
Var det bättre förr när kvinnor visste sin plats i samhället och inte försökte tro att de var något?
HEJA JANTELAGEN (eller inte)!!!
Som kvinnlig politiker blir jag nertryckt av andra kvinnor för att man ser ALLA kvinnliga politiker som inkompetenta människor. För att man ser könskvotering som något negativt.
Istället för att se att det finns politiskt intresserade och kompetenta kvinnor, hakar man upp sig på att vissa av dessa kvinnor kanske får en position pga könskvotering
Som om politiska partier går ut på gatan och drar in kvinnor och tvingar dem att ta vissa politiska poster bara för att partiet är tvingat att nominera kvinnor också.
Utan regler om könskvotering inom politiken tror jag att situationen skulle vara att många partier har kvinnliga medlemmar som är väldigt intresserade och duktiga inom flera samhällsområden.
Men när man ska nominera någon till en post är det bättre att nominera en intresserad, kompetent man i första hand eftersom det kanske ger mer pondus till de politiska frågorna, än om en kvinna framför dem.
Så man resonerar så att partiet i stort vinner på en manlig representant
Då tror jag att det är lätt att dessa intresserade, kompetenta kvinnorna tröttnar på att aldrig få en chans att visa vad de går för och lämnar politiken.
Därför tror jag att könskvoteringkan vara bra som en tillfällig politiskåtgärd för att ge de kompetenta kvinnorna en chans.
Självklart vill vi alla få en post eller ett jobb pga att vi är den mest dugliga personen för uppdraget. Det gäller både män och kvinnor.
Fast om det ända sättet för mig som kvinnlig politiker att få ett förtroendeuppdrag är pga könskvotering så tar jag hellre emot det än stå kvar och se någon annan få uppdraget pga att personen har en snopp att tänka med.
För jag ser hellre att jag får in en fot, så att jag kan ändra politiken och samhället inifrån och bevisa att jag och andra kvinnor kan vara kompetenta.
Jag anser att jag gör mer nytta på insidan än på utsidan.
Att göra likhetstecken mellan könskvotering och inkompetens är sådant män gör för att de känner sig hotade av kvinnor.
Därför blir jag extra förbannat på KVINNOR som förtrycker andra kvinnor. Men de känner sig väl sig också hotade av att det finns kvinnor som är mer kompetenta än dem själva.
Men om vi inte är för speciella fördelar för ett visst kön t.ex. kvinnor borde kvinnor aldrig fått rösträtt och politiska rättigheter för att kvinnor är för inkompetenta att rösta. Vi borde inte ha speciella kvinnojourer för utsatta kvinnor utan slopa den typen av verksamheter. Ta bort brottsrubriceringen "kvinnomisshandel” eftersom den riktar sig till misshandel av ett specifikt kön.
Var det bättre förr när kvinnor visste sin plats i samhället och inte försökte tro att de var något?
HEJA JANTELAGEN (eller inte)!!!
Genus, etnicitet och andra maktstrukturer
Jag läser genus, etnicitet och andra maktstrukturer den här terminen på Halmstad högskola.
Jag älskar den kursen också, precis som statsvetenskapen.
Så när jag tidigare i år var tveksam till om jag valt rätt utbildning hade jag kanske rätt eftersom Folkhälsovetenskapen är den kursen hittills som jag gillat minst.
Fast utan Folkhälsovetenskapliga programmet skulle jag inte kommit i kontakt med "Genus...."-kursen. Vilket jag tycker vore synd.
Jag har lärt mig så mycket nytt. Jag ser genusperspektivet i allt nu.
Jag har hört att man tänker ta bort den kursen från Folkhälsovetenskpliga programmet. Det tycker jag är ett stort misstag.
Jag tycker ALLA som ska arbeta med människor eller beslut som påverkar människor borde läsa den kursen.
Jag har inte tidigare vetat att vi har så stark könsmaktordning i samhället. För det är så självklart det system vi har och lever efter.
Men det finns ett hot mot mäns makt så fort kvinnor väljer att särorganisera sig. Antingen när det gäller en enskild fråga i samhället eller vid kvinnligt samarbete över partigränserna.
Jag har läst en hel del om kvinnor och politik. Det är så intressant.
Det finns så mycket kvar att göra i samhället. Jag ser mig själv som en del av det. Känns spännande...
Jag älskar den kursen också, precis som statsvetenskapen.
Så när jag tidigare i år var tveksam till om jag valt rätt utbildning hade jag kanske rätt eftersom Folkhälsovetenskapen är den kursen hittills som jag gillat minst.
Fast utan Folkhälsovetenskapliga programmet skulle jag inte kommit i kontakt med "Genus...."-kursen. Vilket jag tycker vore synd.
Jag har lärt mig så mycket nytt. Jag ser genusperspektivet i allt nu.
Jag har hört att man tänker ta bort den kursen från Folkhälsovetenskpliga programmet. Det tycker jag är ett stort misstag.
Jag tycker ALLA som ska arbeta med människor eller beslut som påverkar människor borde läsa den kursen.
Jag har inte tidigare vetat att vi har så stark könsmaktordning i samhället. För det är så självklart det system vi har och lever efter.
Men det finns ett hot mot mäns makt så fort kvinnor väljer att särorganisera sig. Antingen när det gäller en enskild fråga i samhället eller vid kvinnligt samarbete över partigränserna.
Jag har läst en hel del om kvinnor och politik. Det är så intressant.
Det finns så mycket kvar att göra i samhället. Jag ser mig själv som en del av det. Känns spännande...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Om mig
- Maria "Mi" Johansson
- Socialist och feminist! Halmstadbo sedan 20080901, kommer från Vislanda i Småland. Blivande folkhälsovetare. Vänsterpartist sedan januari 2007 med en önskan om att förändra världen. Kunskap är makt!