Det låter ju bra det där med valfrihet – att var och en ska ha rätt att bestämma över sitt eget liv. Vi ska konkurrensutsätta vår gemensamma välfärd för valfrihetens skull. Vi får välja, var för sig, och sen får det samlade resultatet bli som det blir.
Men vad händer när detta resultat gör det sämre för de flesta? Av vem ska vi då utkräva ansvar? Marknadslagarna tar inte ansvar för vård, skola och omsorg som inte riktigt blir som vi har tänkt oss. Politiskt ansvar tar ingen. Ansvaret är ditt. Det är du som får stå för dina felaktiga val och för att systemet blir snedvridet. Systemet blir som det blir när människor väljer som de väljer. Du som får stå för orättvisorna – trots att du knappast kan ha överblick över systemet som helhet; den måste vi ha tillsammans.
Vi måste lyfta blicken. Vi måste få syn på de övergripande konsekvenserna och orättvisorna, och vi måste agera tillsammans. Bara så ges de allra flesta av oss någon egentlig valfrihet, och bara så får de allra flesta av oss någon egentlig makt över våra liv.
Paulina Lundkvist (V)
Maria Johansson (V)
Från Hallandsposten 20091114
lördag, november 14, 2009
Kvinna, politiker och förtryckt
Jag blir så förbannad på kvinnor som förtrycker andra kvinnor som vill förändra samhället.
Som kvinnlig politiker blir jag nertryckt av andra kvinnor för att man ser ALLA kvinnliga politiker som inkompetenta människor. För att man ser könskvotering som något negativt.
Istället för att se att det finns politiskt intresserade och kompetenta kvinnor, hakar man upp sig på att vissa av dessa kvinnor kanske får en position pga könskvotering
Som om politiska partier går ut på gatan och drar in kvinnor och tvingar dem att ta vissa politiska poster bara för att partiet är tvingat att nominera kvinnor också.
Utan regler om könskvotering inom politiken tror jag att situationen skulle vara att många partier har kvinnliga medlemmar som är väldigt intresserade och duktiga inom flera samhällsområden.
Men när man ska nominera någon till en post är det bättre att nominera en intresserad, kompetent man i första hand eftersom det kanske ger mer pondus till de politiska frågorna, än om en kvinna framför dem.
Så man resonerar så att partiet i stort vinner på en manlig representant
Då tror jag att det är lätt att dessa intresserade, kompetenta kvinnorna tröttnar på att aldrig få en chans att visa vad de går för och lämnar politiken.
Därför tror jag att könskvoteringkan vara bra som en tillfällig politiskåtgärd för att ge de kompetenta kvinnorna en chans.
Självklart vill vi alla få en post eller ett jobb pga att vi är den mest dugliga personen för uppdraget. Det gäller både män och kvinnor.
Fast om det ända sättet för mig som kvinnlig politiker att få ett förtroendeuppdrag är pga könskvotering så tar jag hellre emot det än stå kvar och se någon annan få uppdraget pga att personen har en snopp att tänka med.
För jag ser hellre att jag får in en fot, så att jag kan ändra politiken och samhället inifrån och bevisa att jag och andra kvinnor kan vara kompetenta.
Jag anser att jag gör mer nytta på insidan än på utsidan.
Att göra likhetstecken mellan könskvotering och inkompetens är sådant män gör för att de känner sig hotade av kvinnor.
Därför blir jag extra förbannat på KVINNOR som förtrycker andra kvinnor. Men de känner sig väl sig också hotade av att det finns kvinnor som är mer kompetenta än dem själva.
Men om vi inte är för speciella fördelar för ett visst kön t.ex. kvinnor borde kvinnor aldrig fått rösträtt och politiska rättigheter för att kvinnor är för inkompetenta att rösta. Vi borde inte ha speciella kvinnojourer för utsatta kvinnor utan slopa den typen av verksamheter. Ta bort brottsrubriceringen "kvinnomisshandel” eftersom den riktar sig till misshandel av ett specifikt kön.
Var det bättre förr när kvinnor visste sin plats i samhället och inte försökte tro att de var något?
HEJA JANTELAGEN (eller inte)!!!
Som kvinnlig politiker blir jag nertryckt av andra kvinnor för att man ser ALLA kvinnliga politiker som inkompetenta människor. För att man ser könskvotering som något negativt.
Istället för att se att det finns politiskt intresserade och kompetenta kvinnor, hakar man upp sig på att vissa av dessa kvinnor kanske får en position pga könskvotering
Som om politiska partier går ut på gatan och drar in kvinnor och tvingar dem att ta vissa politiska poster bara för att partiet är tvingat att nominera kvinnor också.
Utan regler om könskvotering inom politiken tror jag att situationen skulle vara att många partier har kvinnliga medlemmar som är väldigt intresserade och duktiga inom flera samhällsområden.
Men när man ska nominera någon till en post är det bättre att nominera en intresserad, kompetent man i första hand eftersom det kanske ger mer pondus till de politiska frågorna, än om en kvinna framför dem.
Så man resonerar så att partiet i stort vinner på en manlig representant
Då tror jag att det är lätt att dessa intresserade, kompetenta kvinnorna tröttnar på att aldrig få en chans att visa vad de går för och lämnar politiken.
Därför tror jag att könskvoteringkan vara bra som en tillfällig politiskåtgärd för att ge de kompetenta kvinnorna en chans.
Självklart vill vi alla få en post eller ett jobb pga att vi är den mest dugliga personen för uppdraget. Det gäller både män och kvinnor.
Fast om det ända sättet för mig som kvinnlig politiker att få ett förtroendeuppdrag är pga könskvotering så tar jag hellre emot det än stå kvar och se någon annan få uppdraget pga att personen har en snopp att tänka med.
För jag ser hellre att jag får in en fot, så att jag kan ändra politiken och samhället inifrån och bevisa att jag och andra kvinnor kan vara kompetenta.
Jag anser att jag gör mer nytta på insidan än på utsidan.
Att göra likhetstecken mellan könskvotering och inkompetens är sådant män gör för att de känner sig hotade av kvinnor.
Därför blir jag extra förbannat på KVINNOR som förtrycker andra kvinnor. Men de känner sig väl sig också hotade av att det finns kvinnor som är mer kompetenta än dem själva.
Men om vi inte är för speciella fördelar för ett visst kön t.ex. kvinnor borde kvinnor aldrig fått rösträtt och politiska rättigheter för att kvinnor är för inkompetenta att rösta. Vi borde inte ha speciella kvinnojourer för utsatta kvinnor utan slopa den typen av verksamheter. Ta bort brottsrubriceringen "kvinnomisshandel” eftersom den riktar sig till misshandel av ett specifikt kön.
Var det bättre förr när kvinnor visste sin plats i samhället och inte försökte tro att de var något?
HEJA JANTELAGEN (eller inte)!!!
Genus, etnicitet och andra maktstrukturer
Jag läser genus, etnicitet och andra maktstrukturer den här terminen på Halmstad högskola.
Jag älskar den kursen också, precis som statsvetenskapen.
Så när jag tidigare i år var tveksam till om jag valt rätt utbildning hade jag kanske rätt eftersom Folkhälsovetenskapen är den kursen hittills som jag gillat minst.
Fast utan Folkhälsovetenskapliga programmet skulle jag inte kommit i kontakt med "Genus...."-kursen. Vilket jag tycker vore synd.
Jag har lärt mig så mycket nytt. Jag ser genusperspektivet i allt nu.
Jag har hört att man tänker ta bort den kursen från Folkhälsovetenskpliga programmet. Det tycker jag är ett stort misstag.
Jag tycker ALLA som ska arbeta med människor eller beslut som påverkar människor borde läsa den kursen.
Jag har inte tidigare vetat att vi har så stark könsmaktordning i samhället. För det är så självklart det system vi har och lever efter.
Men det finns ett hot mot mäns makt så fort kvinnor väljer att särorganisera sig. Antingen när det gäller en enskild fråga i samhället eller vid kvinnligt samarbete över partigränserna.
Jag har läst en hel del om kvinnor och politik. Det är så intressant.
Det finns så mycket kvar att göra i samhället. Jag ser mig själv som en del av det. Känns spännande...
Jag älskar den kursen också, precis som statsvetenskapen.
Så när jag tidigare i år var tveksam till om jag valt rätt utbildning hade jag kanske rätt eftersom Folkhälsovetenskapen är den kursen hittills som jag gillat minst.
Fast utan Folkhälsovetenskapliga programmet skulle jag inte kommit i kontakt med "Genus...."-kursen. Vilket jag tycker vore synd.
Jag har lärt mig så mycket nytt. Jag ser genusperspektivet i allt nu.
Jag har hört att man tänker ta bort den kursen från Folkhälsovetenskpliga programmet. Det tycker jag är ett stort misstag.
Jag tycker ALLA som ska arbeta med människor eller beslut som påverkar människor borde läsa den kursen.
Jag har inte tidigare vetat att vi har så stark könsmaktordning i samhället. För det är så självklart det system vi har och lever efter.
Men det finns ett hot mot mäns makt så fort kvinnor väljer att särorganisera sig. Antingen när det gäller en enskild fråga i samhället eller vid kvinnligt samarbete över partigränserna.
Jag har läst en hel del om kvinnor och politik. Det är så intressant.
Det finns så mycket kvar att göra i samhället. Jag ser mig själv som en del av det. Känns spännande...
Vänsterpartiets Hälso- och sjukvårdspolitiskaprogram
Dags att visa att vi är sanna feminister!!!
Jag har läst "Skiss till programtext 5 november 2009"
Där står det nämnd på flera ställen om att kvinnor har sämre hälsa än män.
Bra då vet vi det. Men vad tänker vi i Vänsterpartiet göra åt det? Det är det som är det viktiga nu tycker jag.
Vi måste visa att vi menar allvar med att vi är ett feministiskt parti. Hur bryter vi könsmaktordningen som finns i vårt samhälle?
Jag tycker det måste synas tydligt i vårt Hälso- och sjukvårdsprogram.
Hur och vad kan vi göra i samhället för att bättra kvinnors hälsa?
I texten kan man läsa om att jobb där kvinnor är överrepresenterade, där är arbetsmiljön och möjligheterna att påverka arbetssituationen dåliga.
Det måste innebära att "vården" som arbetsplats har de här problemen eftersom det är främst kvinnor inom vårdyrken.
Då måste väl vi ha möjlighet att förändra det? Som en del i att förbättra och utveckla den offentliga vården. Göra den offentliga vården till ett bra ställe att arbeta på. Något att vara stolt över.
Så jag tycker att vi måste visa att vi inte bara vill bättra vården för patienterna utan också för de anställda. För annars blir de anställda patienter. Vilket kostar vården pengar.
Jag läste i Genus nr.3-4 2003 ”… att färre skulle bli sjuka om ansvariga politiker såg till att rehabiliteringen utgick från mäns och kvinnors hela livssituation. Tätare bussförbindelser, fritidsaktiviteter som kräver mindre tid av föräldrarna och en tryggare barn- och äldreomsorg skulle säkert vara mer värdefullt för många än en ny stol eller ett lättare verktyg.”
Det står vidare i texten att politikerna inte vågar göra detta, trots att de kallar sig feminister. Genus nr.3-4 2003
Jag ser det här som direkt kritik mot oss i Vänsterpartiet. Så jag tycker det är dags att vi visar att vi är feminister som menar allvar. Det är hög tid att visa att vi vill göra något åt könsmaktstrukturerna som finns i samhället. Hur ska man annars kunna ta oss på allvar?
Som jag ser det finns det fördelar för män också med att man avskaffa de könsstrukturer som finns i vårt samhälle. Även om många män känner sig rädda för att förlora utrymme och inflytande inom hela samhället.
I Folkhälsorapporten från 2005 kan man läsa att 1998 begick tre gånger så många män som kvinnor självmord. Det tror jag är ett tecken på att män förväntas vara tuffa, starka och klara allt själva. Det är ett nederlag för män att be om hjälp.
Jag pratade med några unga killar tidigare i månaden. De tyckte det var orättvis att det inte finns mansjourer precis som det finns kvinnojourer. Att män diskrimineras på det sättet, att män inte vågar söka hjälp om de blir slagna av sina fruar/män eller flickvänner/pojkvänner.
Det finns säkert ett mörkertal vad det gäller män som blir misshandlade i förhållanden.
Om det finns mansjourer också, så får kvinnojourerna en större tyngd och legitimitet tror jag.
Därför måste vi i Vänsterpartiet ta tag i könsmaktstrukturen i vårt samhälle, för att nå ett könsneutralt samhälle.
Dags att visa att vi är feminister i praktiken också och inte tomma ord i partiprogrammet!!!
Jag har läst "Skiss till programtext 5 november 2009"
Där står det nämnd på flera ställen om att kvinnor har sämre hälsa än män.
Bra då vet vi det. Men vad tänker vi i Vänsterpartiet göra åt det? Det är det som är det viktiga nu tycker jag.
Vi måste visa att vi menar allvar med att vi är ett feministiskt parti. Hur bryter vi könsmaktordningen som finns i vårt samhälle?
Jag tycker det måste synas tydligt i vårt Hälso- och sjukvårdsprogram.
Hur och vad kan vi göra i samhället för att bättra kvinnors hälsa?
I texten kan man läsa om att jobb där kvinnor är överrepresenterade, där är arbetsmiljön och möjligheterna att påverka arbetssituationen dåliga.
Det måste innebära att "vården" som arbetsplats har de här problemen eftersom det är främst kvinnor inom vårdyrken.
Då måste väl vi ha möjlighet att förändra det? Som en del i att förbättra och utveckla den offentliga vården. Göra den offentliga vården till ett bra ställe att arbeta på. Något att vara stolt över.
Så jag tycker att vi måste visa att vi inte bara vill bättra vården för patienterna utan också för de anställda. För annars blir de anställda patienter. Vilket kostar vården pengar.
Jag läste i Genus nr.3-4 2003 ”… att färre skulle bli sjuka om ansvariga politiker såg till att rehabiliteringen utgick från mäns och kvinnors hela livssituation. Tätare bussförbindelser, fritidsaktiviteter som kräver mindre tid av föräldrarna och en tryggare barn- och äldreomsorg skulle säkert vara mer värdefullt för många än en ny stol eller ett lättare verktyg.”
Det står vidare i texten att politikerna inte vågar göra detta, trots att de kallar sig feminister. Genus nr.3-4 2003
Jag ser det här som direkt kritik mot oss i Vänsterpartiet. Så jag tycker det är dags att vi visar att vi är feminister som menar allvar. Det är hög tid att visa att vi vill göra något åt könsmaktstrukturerna som finns i samhället. Hur ska man annars kunna ta oss på allvar?
Som jag ser det finns det fördelar för män också med att man avskaffa de könsstrukturer som finns i vårt samhälle. Även om många män känner sig rädda för att förlora utrymme och inflytande inom hela samhället.
I Folkhälsorapporten från 2005 kan man läsa att 1998 begick tre gånger så många män som kvinnor självmord. Det tror jag är ett tecken på att män förväntas vara tuffa, starka och klara allt själva. Det är ett nederlag för män att be om hjälp.
Jag pratade med några unga killar tidigare i månaden. De tyckte det var orättvis att det inte finns mansjourer precis som det finns kvinnojourer. Att män diskrimineras på det sättet, att män inte vågar söka hjälp om de blir slagna av sina fruar/män eller flickvänner/pojkvänner.
Det finns säkert ett mörkertal vad det gäller män som blir misshandlade i förhållanden.
Om det finns mansjourer också, så får kvinnojourerna en större tyngd och legitimitet tror jag.
Därför måste vi i Vänsterpartiet ta tag i könsmaktstrukturen i vårt samhälle, för att nå ett könsneutralt samhälle.
Dags att visa att vi är feminister i praktiken också och inte tomma ord i partiprogrammet!!!
lördag, september 26, 2009
Gillar inte inlämningsuppgifter
Jag är definitivt en salstenta-människa.
Tycker det är så jobbigt att skriva arbeten och lämna in.
Dels ska de ju skriva lite akademiskt och snyggt. Dels måste man källhänvisa allt.
Då givetvis utan att skriva för likt det som står i den litteraturen man hänvisar till.
Hur många olika sätt finns det att skriva en mening på?..... inte så mång känns det som.
Dessutom är jag usel på att lägga upp mitt arbete på ett bra sätt så att det inte ska bli för stressigt mot slutet.
Min tid bara rinner i väg för mig.
Ska vara klar mer tre tenta frågor till den första oktober. De ska vara på ca tre-fyra sidor.
Den ena är dessutom svår på det sättet att jag inte vet vad jag ska skriva om. Det är ju lättare om jag har ett intresse av något speciellt.
Så jag skjuter på den uppgiften.
Håller nu på med fråga ett om genusarbetsdelning och varför det ser ut som det gör på vår Svenska arbetsmarknad i dag.
Den tredje frågan handlar om familjen...där kan man välja lite olika tema inom det området.... vilket vet jag inte ännu.
Fråga två handlar om manligt och/eller kvinnor, kroppar och hälsa. Den känns svårast just nu.
Nä...det mest svåra just nu är att få något gjort över huvudtaget.
Jag är så lat!!!
Tycker det är så jobbigt att skriva arbeten och lämna in.
Dels ska de ju skriva lite akademiskt och snyggt. Dels måste man källhänvisa allt.
Då givetvis utan att skriva för likt det som står i den litteraturen man hänvisar till.
Hur många olika sätt finns det att skriva en mening på?..... inte så mång känns det som.
Dessutom är jag usel på att lägga upp mitt arbete på ett bra sätt så att det inte ska bli för stressigt mot slutet.
Min tid bara rinner i väg för mig.
Ska vara klar mer tre tenta frågor till den första oktober. De ska vara på ca tre-fyra sidor.
Den ena är dessutom svår på det sättet att jag inte vet vad jag ska skriva om. Det är ju lättare om jag har ett intresse av något speciellt.
Så jag skjuter på den uppgiften.
Håller nu på med fråga ett om genusarbetsdelning och varför det ser ut som det gör på vår Svenska arbetsmarknad i dag.
Den tredje frågan handlar om familjen...där kan man välja lite olika tema inom det området.... vilket vet jag inte ännu.
Fråga två handlar om manligt och/eller kvinnor, kroppar och hälsa. Den känns svårast just nu.
Nä...det mest svåra just nu är att få något gjort över huvudtaget.
Jag är så lat!!!
måndag, september 21, 2009
Skaffat en speciell viktblogg
Så om du vill följa den delen av mitt liv så är adressen:
http://vbloggmaria.wordpress.com/
Men det går dåligt för mig vad det gäller mitt viktväktande.
Tröstäter fast jag vet att det är fel.
Jag måste hålla mig hemifrån för att äta normalt.
Det är ju för knäppt att jag inte kan ha bättre kontroll på mig själv.
Så besviken på mig själv.
http://vbloggmaria.wordpress.com/
Men det går dåligt för mig vad det gäller mitt viktväktande.
Tröstäter fast jag vet att det är fel.
Jag måste hålla mig hemifrån för att äta normalt.
Det är ju för knäppt att jag inte kan ha bättre kontroll på mig själv.
Så besviken på mig själv.
onsdag, augusti 26, 2009
Första veckan avklarad
Nu har jag räknat points sedan förra måndagen. Det fungerar bra.
Speciellt helgen är jag nöjd med. Inget sötsug alls.
Jag har klarat en hel vecka utan sug efter sötsaker som godis, kakor saft läsk eller liknade.
Jag åt blåbärspaj på både fredagen och lördagen. Under söndagen åt jag en Viktväktar godis.
I morgon är det vägningsdag igen. Ska bli spännande.
Speciellt helgen är jag nöjd med. Inget sötsug alls.
Jag har klarat en hel vecka utan sug efter sötsaker som godis, kakor saft läsk eller liknade.
Jag åt blåbärspaj på både fredagen och lördagen. Under söndagen åt jag en Viktväktar godis.
I morgon är det vägningsdag igen. Ska bli spännande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Om mig
- Maria "Mi" Johansson
- Socialist och feminist! Halmstadbo sedan 20080901, kommer från Vislanda i Småland. Blivande folkhälsovetare. Vänsterpartist sedan januari 2007 med en önskan om att förändra världen. Kunskap är makt!